Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Tredje avdelningen: Växternas och djurens utbredning - Tillägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
denna lära (descendensteorien), som numera omfattas
af alla själfständigt arbetande naturforskare,
kan spåras redan hos några af gamla tidens tänkare;
dess vetenskapliga grundläggning och genomarbetande
tillhör vårt århundrade. Ett försök till en strängt
naturvetenskaplig förklaring af descendensteorien
gjordes af fransmannen Lamarck (född 1744,
död 1829). Men först genom den af den engelske
naturforskaren Charles Darwin (född 1809, död 1882)
uppställda läran (1858) vann descendensteorien
ett inflytande och en betydelse, som numera
sträcker sig vida öfver den egentliga biologiens
råmärken. Ehuru man ofta finner darwinismen eller
selektionsläran (= läran om det naturliga urvalet)
framställd som liktydig med descendensteorien, bör
dock ihågkomnias, att den förra blott är ett sätt
att förklara härstamningen och att sålunda själfva
descendensteorien ej beröres af darwinismens antagande
eller förkastande*).
Darwin utgår från de förändringar våra husdjur och
odlade växter äro underkastade under människans
inflytande, från det faktum, att djur (och växter)
i tamt tillstånd visa stor benägenhet att förändras
i flere olika riktningar (= att variera). Yi veta,
huru människan redan sedan lång tid tillbaka begagnat
sig af denna omständighet och utvalt till afvels-djur
blott eller företrädesvis de individer, hvilka äga
de for henne önskvärda eller gagneliga egenskaperna
i högsta grad. Då sålunda de önskade egenskaperna
genom ett under flere djurgenerationer fortsatt
urval ständigt äro i tillväxt, medan de motsatta
egenskaperna undertryckas, framkallas småningom en ny
»ras», som kan af vika betydligt från den djurstam,,
hvilken tjänade till utgångspunkt för afveln. Så
äro, som bekant, flere af våra husdjursraser
(t. ex. dufvan), hvilka dock bevisligen härstamma
från en och samma vilda art, sinsemellan vida mera
skiljaktiga än vilda former, hvilka tillerkännas
rangen af »arter».
Grenom noggrant studium af vilda djur- och växtarter
har det fastställts, att äfven dessa äro föränderliga,
om ock i vida mindre grad än husdjur och odlade
växter. Vidare hafva redan äldre naturforskare gjort
den iakttagelsen, att hvarje organism sträfvar att
föröka sig i så hög grad, att, ifall ingen förstöring
af af kominan inträffade, jorden snart skulle vara
upptagen af ett enda pars af komma; eller med andra
ord, att hvarje art frambringar ett vida större antal
ungar, än som utrymmet och tillgången på födoämnen
medgifva att fortlefva. Man har sålunda beräknat,
att, ifall alla afkomlingar af ett enda elefantpar
- en af de djurarter, som föröka sig långsammast -
finge ostördt föröka sig under 950 år, skulle dessa
afkomlingar antal uppgå till nitton millioner.
*) Det förtjänar anmärkas, utt Darwins landsman
Wallaco samtidigt orli Alldeles oberoende af den
förre uppställde selektionsprincipen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
