Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Vulkanism och Vulkaner - Jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299
vulkaner under tidernas lopp förstöras och endast
ruiner af dem återstå.
Vattenångan och de andra gaserna tränga upp igenom
den flytande lavamassan, på hvilkens beskaffenhet det
beror, huru detta uppträngande visar sig på ytan. Är
lavan tunnflytande, bubblar gasen oupphörligt igenom
och sprutar upp i strålar, som kunna vara öfver tio
meter höga (se fig. 8). Om däremot lavan är mycket
seg, gör hon starkare motstånd och tvingar gasen
att samlas till stora blåsor, hvilka slutligen
öfvervinna lavatäckets motstånd, spränga sönder
det med väldig kraft och slunga de sönderbrutna,
halfstelnade lavastyckena högt upp i luften. Dessa
stycken få under sin flykt i luften en roterande
rörelse, blifva af rundade eller vridna samt nedfalla
såsom s. k. vulkaniska bomber i kratern eller på
vulkansluttningarna.
Då vulkanerna i allmänhet äro belägna i närheten af
hafvet, ligger det nära till hands att tänka sig,
att hafsvattnet genom sprickor tränger ned i det inre
af dessa, där upphettas och öfvergår i ånga. Vid
beskrifningen öfver Krakataus utbrott hafva vi
redan lärt känna, att sådant i stor skala kan äga
rum. Grasutströmningarna ur vulkanerna visa ock,
att ett otvetydigt sammanhang äger rum mellan dem
och hafvet. Hafsvattnet innehåller nämligen en mängd
salter, i första rummet det vanliga koksaltet, hvilka
nästan alla innehålla klor, och klorhaltiga gaser
utströmma också i betydliga massor ur vulkanerna. Ett
ännu säkrare bevis för att vulkanerna stå i samband
med hafvet är att vid utbrott af Yesuvius ur kratern
uppsluftgats döda fiskar af samma art som de utanför
i hafvet lefvande.
Innan vi lämna detta ämne, kan det förtjäna omnämnas,
att den glödande lavan har förmåga att uppsupa oah
bibehålla stora massor af vattenånga eller andra
gaser. Då ångmassan emellertid oupphörligt ökas,
kommer den tidpunkt, då lavan ej kan bibehålla
densamma, utan gaserna tvingas att söka sig väg uppåt,
Utströmningen af gaser fortsätter långt efter det
vulkanernas verksamhet i egentlig mening af slutats
och de öfvergått till s. k. utslocknade vulkaner. Så
framtränger i Auverghe, Eifel och i Laachersjöns
område kolsyra på en mängd ställen ur jorden och
källornas vatten är mättadt med kolsyra. I Böhmen
ligga de beryktade Bilinkällorna på ett gammalt
vulkaniskt område, alla andra dylika fenomen så inom
som utom Europa att förtiga.
Jordbäfningar.
De vulkaniska utbrotten åtföljas, såsom vi i det
föregående inhämtat, oftast af Jordbäfningar,
hvilka utan tvifvel förorsakas af de explosion er}
som uppkomma genom vattnets öfvergång till gas vid
beröring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
