- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:322

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Isens verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

emellertid på högra sidan se en mörk massa, endast
af en smal isrand skild från bergväggen. Detta är
sidomoränen, som för öfrigt här mäter mer än 20 meter
i bredd och icke så ringa mäktighet, fastän den på
fotografien delvis är dold under snö. På följande
figur 31 framträda sidomoränerna mera tydligt.

För att förklara tillkomsten af de mörka, slingrande
banden på midten af Aletschglacieren, hvilka äro
ingenting annat än stora moräner de också, taga vi
fig. 31 till hjälp. Denna visar, hur förhållandet
blir, när två från olika håll kommande glacierer
förenas, hvilket är en ofta inträffande företeelse
inom glacierområdena. Saken är helt enkel; den enas
högra sidomorän sammanflyter så att säga med den
andras vänstra, och den härigenom uppkomna moränen
fortsätter sedan på midten af den nedåt flytande
giacieren, bildande en midtmorän emellan de båda
andra, som fortsätta såsom sidomoräner. Komma så
en eller flere glacierer till längre ned, uppstå
nya midtmoräner. Det på fig. 30 af-tecknade partiet
af Aletschglacieren visar tre tydliga midtmoräner
och angifver sålunda lika många sammanflöde!! af
glacierströmmar.

Sido- och midtmoränerna benämnas med ett gemensamt
namn yt-moräner till skillnad från bottenmoränen, som
finnes under själfva giacieren. Mellan själfva isen
och den underliggande berghällen finnes nämligen
ett lager af grus, stenar och fint slam, som
följer med giacieren nedåt. Därjämte sitta en mängd
stenar och gruspartiklar infrusna i själfva isen,
hvilka naturligtvis följa denna åt. Grenom denna
transport och särskildt också genom trycket af hela
den of vanliggande ismassan afnötes och afslipas den
underliggande berghällen och framträder efter isens
af smältning såsom en rundad och glättad yta, som
dock vanligtvis är försedd med djupare eller grundare
repor, uppkomna därigenom, att de i giacieren infrusna
stenarna och sandkornen af ismassan pressats mot
hällen och under sin rörelse inristat dessa fåror,
hvilka af geologerna kallas re ff lör. På våra
svenska berg äro dylika refflor mycket vanliga,
och de hafva där bestämda riktningar, som angifva
rörelseriktningen för de ismassor, hvilka en gång
betäckt vårt land och om hvilka vi i det följande få
tillfälle att närmare tala. Äfven flere af stenarna i
bottenmoränen hafva under rörelsen erhållit refflor;
och då vi finna dylika repade stenar i våra grustag,
kunna vi därför med bestämdhet säga, att de en gång
ingått som beståndsdelar af en bottenmorän.

Materialet till bottenmoränen härrör, såsom vi
sett, till en del från den underliggande, af nötta
berghällen. Men äfven från ytmorä-nerna kommer
ett icke obetydligt och sannolikt det största
tillskottet. Grlacieren genomdrages nämligen af
talrika sprickor, i hvilka det på ytan framrinnande
smältvattnet störtar ned, medförande icke obetydliga
mängder grus och sand, hvartill vidare kommer att en
mängd större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free