Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium / I:352 (1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Dynamik (läran om kroppars rörelse)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 14.

Bind en sten vid ett snöre, hvars andra ända hålles
i handen och sätt stenen i rörelse omkring handen,
så beskrifver den en cirkel, och den rörelse, som då
uppkommer, kallas centralrörelse. Därvid
alstras en spänning i snöret,
hvilket t. o. m. kan afslitas; detta beror därpå
att kroppen alltid sträfvar framåt i den riktning den har;
därigenom uppkommer en kraft, kallad tangentialkraften,
hvilkens storlek beror på snörets längd,
kroppens hastighet och massa (fig. 15).


Fig. 15.

När en kropp befinner sig i rörelse, sträfva
dess partiklar att bibehålla sin rörelseriktning
och hastighet oförändrade; härpå beror t. ex.
att en slant, som med svårighet kan stå på
kant på ett bord, med lätthet bibehåller
sin lodräta ställning, då den rullas öfver bordet;
samma är förhållandet med en snurra, en velociped etc.

Jorden roterar omkring sin axel, och då jorden förr
varit gasformig och flytande, måste den till följd af
tangentialkraften hafva antagit en vid ekvatorn
utsvälld och vid polerna tillplattad form, hvilken
form den ock nu äger. Exempel på centralrörelse
hafva vi i planeternas rörelse omkring solen. En
kropp kan också sättas i fram- och återgående
rörelse, pendelrörelse. Upphänger man en
kropp i en punkt, ej tyngdpunkten, och vrider den ur
sitt jämviktsläge, så kommer den i pendelrörelse,
och kroppen kallas då pendel.


Fig. 16.

Pendlar användas
bland annat i klockor för att reglera deras gång.
Den tid, som en pendel behöfver för att
göra en svängning, kallas svängningstid och beror
af pendelns längd samt jordens attraktion; denna
är till följd af jordens form och till följd af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>