- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:364

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Akustik (läran om ljudet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

högre ton. Vi hafva ett oändligt antal toner, men
det är blott några af dessa, som användas i musiken.

Intervall är kvoten mellan två toners svängningstal,
då man med svängningstal menar antalet svängningar i
sekunden. Alltefter inter-vallets storlek konsonera
(samljuda) eller dissonera (missljuda) två toner
med hvarandra. De konsonera, då intervallet utgöres
af små tal. Det enklaste intervallet är ^, då den
senare tonen kallas oktav till den första, emedan den
är den åttonde i diatoniska skalan. Tonernas namn i
denna skala äro följande: primen, sekunden, ter sen,
kvarten, kvinten, sexten, septiman och oktaven; samt
deras svängningstal, då primens tages som enhet: l,
|, f, -f, f, f, ^, 2.

Inom hvarje oktav benämnas ock tonerna med följande
bokstäfver

c, d, e, f, g, a, h, c. För att att då angifva
olika oktaver begagnas både stora och lilla alfabetet
samt dessutom ett eller flere horisontella streck
under eller öfver bokstäfverna. Exempel på olika
oktaver:

C, D, E, F, G, A, H, C C, D, E,
F, G, A, H, c

c, d, e, f, g, a, h, c

Vid bestämmandet af tonernas svängningstal utgår
man från ettstrukna a (ä), hvars svängningstal man
bestämt till 435; därur kunna då de andra tonernas
svängningstal beräknas, t. ex. ä har 870, a 4 ? 5,
c f . 435 = 261 o. s. v.

Utom dessa toner användas äfven andra; man har
nämligen mellan dessa inskjutit s. k. halftoner och
därigenom erhållit en skala, innehållande 12 toner,
den s. k. kromatiska skalan. Dessa toner äro c, cis,

d, dis, e,’ f, fis, g, gis, a, ais (b), h, ö-

Örat förmår uppfatta omkring 11 oktaver från 16
vibrationer till 40000, men i musiken användas
vanligast blott omkring 7 oktaver.

Tonens styrka beror på anslagets styrka; ju större
detta är, desto mera svänger kroppen ut, dess amplitud
blir större och därigenom äfven dess inverkan på örat.

Tonens klang beror på öfvertoner. När en kropp ljuder,
så frambringar den ej blott en ton, utan flere på
samma gång; den lägsta (grundtonen) är starkast,
de högre tonerna äro för svaga att framträda såsom
själfständiga toner, men inverka på grundtonens
ljud och bestämma dess klang. Klangen blir vackrare,
ju bättre öfvertonerna harmoniera med grundtonen.

Till frambringandet af toner använder man i de
musikaliska instrumenten strängar, stafvar, skifvor,
hinnor och luftpelare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free