Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Akustik (läran om ljudet) - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röret, komma ljudbanden i svängningar, hvarvid ljud
frambrisgas» De olika tonerna hos en och samma
människa frambringas genom större eller mindre
spänning i ljudbanden. Människorna hafva olika
långa ljudband, hvilket är orsak till deras stämmors
olika höjd. Så t. ex. har mannen längre ljudband och
därigenom en djupare stämma än kvinnan, hos hvilken
de äro kortare.
Äfven i röstorganet uppkomma öfvertoner, hvilka i
förening med grundtonen frambringa vårt tal. Man har
funnit, att en vokal hos hvarje person har en eller
två bestämmande toner, kallade karakteristikor.
Fonograf är en apparat, som användes för att upprepa
ett talljud. Den består af en skifva, mot hvilken man
talar och hvilken därigenom sättes i rörelse. Denna
skifva är försedd med en spets, som nätt och jämnt
berör en cylinder, öfverdragen med stanniol. Denna
spets trycker ett mer eller mindre djupt hål i
stanniolen eller aflägsnar sig från den alltefter
skifvans rörelse. Sättes cylindern i roterande rörelse
på samma gång, som den genom en skruf flyttas framåt,
så komma hålen i stanniolen efter hvarandra och man
har, så att säga, fört ljudet i apparaten. Ljudet
upprepas sedan genom att ställa cylindern på samma
sätt som i början och åter rotera den, ty då faller
spetsen, om den är tillräckligt hårdt tillskrufvad mot
cylindern, in i alla hål, skifvan får därigenom samma
rörelse som förut, och således kommer äfven luften
i liknande vibrationer, hvarigenom talet åter höres.
Optik (läran om ljuset).
Ljus kallas hvarje förnimmelse, som vi med synorganet
uppfatta, och är likasom ljudet en vågrörelse,
men en vågrörelse af transversella svängningar i
ett ytterst fint och elastiskt ämne, kalladt eter,
som uppfyller icke allenast hela världsrymden,
utan äfven porerna i alla kroppar. För att en kropp
skall blifva synlig, är det således nödvändigt, att
han försätter den omgifvande etern i en vågrörelse,
som fortplantar sig till ögat, eller med andra ord,
att han utsänder ljus till ögat. Många kroppar, såsom
solen, stjärnorna och glödande kroppar, äga förmåga
att själfva åstadkomma en dylik vågrörelse och kallas
därför själ fly sande. Andra åter sakna denna förmåga;
de kallas mörka kroppar, såsom t. ex. planeterna,
månarna och alla icke glödande kroppar på jorden. De
mörka kropparna kunna likväl ses och måste således
utsända ljus, men detta ljus erhålles från andra
kroppar, af hvilka de belysas. För att vi således
under nätterna skola se föremålen i våra rum, skaffa
vi oss lysande kroppar, t. ex. ett brinnande ljus. Om
dagarna åter sänder solen sitt ljus till oss. Detta
ljus måste då hafva gått genom atrnosferen och
fönstren, ty om vi sätta luckor för fönstren, tränger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
