Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Då ljus faller in mot ett föremål, upplyses detsamma,
och den mängd ljus, som faller på ytenheten, kallas
belysning samt beror af ljuskällans styrka och
afstånd. För att för praktiskt behof bestämma en
ljuskällas styrka användas s. k. fotometrar.
Bunsens fotometer består af en skärm af hvitt papper,
på hvilket en oljefläck är anbringad. Belyses skärmen
af ett ljus, så synes fläcken mörk, då ögat befinner
sig på samma sida om skärmen som ljuset, men däremot
ljus, om man håller ögat på andra sidan. Detta beror
därpå, att oljefläcken genomsläpper mycket ljus,
papperet litet ljus.
Då denna fotometer användes för att jämföra två
ljuskällor med hvarandra, sättas de båda ljusen på
hvar sin sida om skärmen samt flyttas, till dess
oljefläcken ej synes. Belysningen är då lika på
båda sidor, och ljusens styrka är proportionell
mot kvadraten på afståndet. D. v. s. är det ena
ljuset dubbelt så långt från skärmen som det andra,
så är det förras ljusstyrka 4 gånger det senares;
är det förra 3 gånger så långt borta som det senare,
så är dess ljusstyrka 9 gånger det senares.
Yi ha redan sagt, att, då en mörk kropp belyses af
en ljuskälla, den blir synlig; detta beror på att
ljuset reflekteras.
Vi måste skilja mellan två slag af reflektion;
regelbunden, om ytan är jämn, då vi af det
återkastade ljuset kunna sluta till det lysande
Fis 81.
föremålets utseende, och oregelbunden,
då ytan är så ojämn, att ljuset kastas åt alla
håll och vi därigenom få en föreställning om den
återkastande kroppens utseende. På den regelbundDa
reflektionen grundar sig användningen af spegelglas.
Hvarje polerad eller glatt yta, som visar en bild af
ett lysande eller belyst föremål, kallas spegel. Man
skiljer mellan plana och buktiga speglar.
Vårt öga förlägger ljuskällan dit, hvarifrån de
strålar, som träffa detsamma, utgå eller tyckas
utgå. Sådana strålar sägas divergera; de åter,
som gå mot en punkt, sägas konvergera. Då strålar
divergera från en spegel, erhålles en s. k. skenbild;
konvergerade, kallas bilden verklig. Om vi hålla en
skärm, där en verklig bild uppstår, af tecknar sig
denna på skärmen.
Våra vanliga speglar äro plana, och,
som vi veta, erhålla vi i dem skenbilder,
så att föremålet och bilden alltid hafva
ett symmetriskt läge i förhållande till
spegeln. Strålarnas väg kan ses af fig. 31,
där ab är en plan spegel, o föremålet, o’
bilden och m ögat. Enhvar sin egen lärare. I.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
