Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
tivet, är konvex; den andra, som vändes mot ögat och
som därför kallas okular, är konkav. Man erhåller
i denna en rättvänd skenbild (fig. 42).
Ögat (fig. 43) är i optiskt hänseende ingenting annat
än en camera obscura, således en lins med en bakre
vägg (näthinnan), på hvilken en upp- och nedvänd,
förminskad verklig bild uppkommer. Ljuset kommer
till linsen genom en rund öppning (pupillen), som
kan sammandraga eller utvidga sig.
När man plötsligen från mörker kommer in i ett
starkt upplyst rum, så kan man i:början ej se
särdeles mycket; ögat bländas, eme dan pupillen är
för stor, men småningom sammandrager sig pupillen,
och man ser bättre och bättre.
För att man skall se ett föremål fordras att bilden
skall falla på näthinnan; men då föremålet ändrar
läge i förhållande till en lins, ändrar också bilden
sitt läge. Vi veta likväl, att vi kunna se föremål
på olika afstånd; detta beror därpå, att linsen
ändrar buktighet; ju buktigare en lins är, desto
mera bryter den. Denna egenskap hos ögat kallas
ackommodationsförmåga.
Vi observera föremålen enkla, ehuru på hvardera ögats
näthinna en själfständig bild alstras, emedan vanan
lärt oss, att då bilderna intaga vissa, hvarandra
motsvarande lägen på näthinnan, de härleda sig från
samma föremål. Om vi på något sätt få bilderna att
ej falla på sammanhörande ställen, synas föremålen
dubbla. Håll tvenne pennor bakom hvarandra på något
afstånd och fixera den ena, så synes den andra dubbel.
Bilderna i de båda ögonen äro ej fullt lika
hvarandra; de sammansmälta likväl i vårt medvetande
till en bild, men ej i ett och samma plan, utan den
synes fristående, vi få ett begrepp om föremålets
utsträckning i tre dimensioner. Af denna vår förmåga
har man begagnat sig vid stereoskopet för att genom
teckningar eller fotografier framkalla en fristående
bild af ett föremål. För detta ändamål tager man
tvenne afbildningar af samma föremål, så tecknade,
som det för hvardera ögat visat sig. Läggas dessa
teckningar bredvid hvarandra, och ljuset från dem
medelst speglar eller två halfva linser föres til
ögat så, att de skenbara bilderna läggas på hvarandra,
synas dessa som ett fristående helt.
Synvinkel är den vinkel, som kantstrålarna
från föremålet til ögat bilda med hvarandra,
och dess storlek beror af föremålets storlek
och afstånd. Känna vi således föremålets afstånd,
kunna vi lätt bedöma dess storlek och tvärt om. Vid
uppskattande af ett föremåls afstånd taga vi till
hjälp de mellanliggande föremålen; saknas sådana,
blir vårt bedömande af afståndet och således äfven af
storleken osäkert. Detta är orsaken, att t. ex. månen
synes vid horisonten vara längre bort och således
större, än då han är högre upp på himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
