Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Värmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
dimma. 3:o) Öfver vattenytor, soni äro varmare än
luften, bildas dimma. Luften närmast vattenytan
uppvärmes och upptager vattenånga, hvarpå den stiger
uppåt och afkyles, då vattenångan kondenseras. 4:o)
Dimma åtföljer omslag från köld till blidväder under
vintern. 5:o) Berg äro ofta betäckta med dimmor, under
det atrnosferen är klar. Ehuru en stark vind blåser,
kan likväl toppen vara insvept i dimma. Detta beror
därpå, att luften pressas, uppför berget och afkyles
samt af ger vatten, hvilket oupphörligt bortföres
för att ersättas af nytt.
Moln (fig. 46) hafva samma sammansättning som dimma;
de skilja sig från den endast däri, att de sväfva
högre upp från jordytan. Under den varmaste tiden af
dagen uppstiga varma och fuktiga luftströmmar från
jordytan. Yid uppstigande af kylas de och bilda moln;
i synnerhet under sommaren omkring middagen iakttagas
klotformiga moln, kallade cumulus, som utgöra topparna
af dessa uppstigande luftströmmar. Alltefter molnens
form och höjd hafva de erhållit
olika namn; vi anföra här, utom det redan nämda:
cirrus, fina fjäder-formiga moln, som uppträda på stor
höjd; nimbus och stratus äro tjocka och tunga moln,
som befinna sig nära jordytan.
Då en större mängd fuktighet samlats i luften,
återkommer vattnet som nederbörd, i form af regn, snö
eller hagel. Alltefter ett ställes läge är den årliga
nederbörden Fig 47 olika;
i Bergen (Norge) uppgår
den till omkring 2000 mm., under
det att den i Stockholm belöper sig till ungefär 500
mm. Snö är sexsidiga kristaller (fig. 47), och hagel
består af en inre snökärna, omgifven af koncentriska
lager af is.
Yid en föregående redogörelse för de s. k. syn
optiska kartorna uppsköto vi förklaringen af
väderleksväxlingarnas samband med isobarernas läge. Vi
skola nu öfvergå till denna förklaring.
Vi omnämnde, att luften utefter jordytan rör sig
från maximum till minimum; den stryker då öfver
större eller mindre vattenytor och får således
tillfälle att upptaga vattenånga. När den kommer
in mot minimum, stiger den uppåt och afkyles,
emedan den träffar kallare luftlager och emedan
den vid uppstigande utvidgar sig, hvarigenom värme
förbrukas. Då den afkyles, kan den ej längre behålla
samma mängd vattenånga, utan en del kondenseras,
hvarigenom moln bildas. De trakter, öfver hvilka ett
minimum går, hafva således ett mulet väder med möjlig
nederbörd. Från minimum rör sig den torra luften till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
