Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spektroskopet riktas mot ett glasrör (s. k. geisslers rör), innehållande
förtunnad luft, som blifvit försatt i lysande tillstånd genom en elektrisk
ström.
Ur spektralanalysen veta vi, att ett spektrum med ljusa linjer
uppkommer endast af en gasformig kropp i glödande tillstånd. Man
kan däraf sluta, att de gaser, som ingå i atrnosferen, af norrskenet
försättas i glödande tillstånd, och denna omständighet utgör ett viktigt
bevis på norrskenets elektriska ursprung. Vi skola längre fram
försöka förklara uppkomsten af åska och norrsken.
De upptäckter och framsteg inom elektricitetsläran vi redan
omnämnt gjordes redan före midten af 1700-talet. Ett betydande steg
framåt tog vetenskapen genom följande år 1789 af Galvani, professor i
Bologna, gjorda försök, genom hvilket lades grunden till den efter
honom uppkallade galvanismen.
Han fäste ett grodben vid en koppartråd och upphängde tråden
vid ett järnstaket, hvarvid han fann, att hvarje gång grodbenet
vidrörde staketet uppkommo ryckningar i benet. Däraf slöt han, 1) att
elektricitet uppkom inom grodbenet och 2) att metallerna endast
tjänade till att öfverföra elektriciteten.
Detta af Galvani gjorda experiment förmådde Volta, professor i
Pavia, att anställa en mängd liknande försök, hvarvid han kom till den
slutsats, att elektriciteten frambringades af metallernas beröring och att
grodans vätskor endast tjänade till ledning af elektriciteten. Men då
det syntes oförklarligt, huru elektriciteten kunde alstras endast genom
kontakt, så uppträdde samtidigt en ny åsikt, förfäktad af Fabroni, den
s. k. kemiska teorien, hvilken antog, att elektriciteten uppkom genom
en kemisk verksamhet mellan metallerna och vätskorna; denna åsikt
har biträdts af flere framstående fysiker, bland andra af Faraday.
Man har funnit, att, då två kroppar, hvilka som helst, beröra
hvarandra, alstras elektricitet, och då Edlund äfven visat, att därvid
värme förbrukas, har man numera antagit beröring som orsak till
elektricitets utveckling. Den kraft, som därvid är verksam, kallas
elektromotorisk kraft. Storleken af denna kraft är olika alltefter de olika
kroppar, som beröra hvarandra, men är oberoende af deras storlek och
form. Denna kraft drifver etern från den ena kroppen till den andra,
till dess att den positiva och negativa elektricitetens dragning på
hvarandra blifvit så stark, att den motverkar den elektromotoriska kraften,
då jämvikt inträder.
Man delar kropparna i afseende på den elektromotoriska kraft,
som vid deras beröring alstras, i två grupper, nämligen ledare af första
och ledare af andra ordningen. Det första slaget, till hvilket i
synnerhet metallerna höra, består af kroppar, som kunna ordnas i en
s. k. tensionskedja, i hvilken en föregående kropp vid beröring med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
