- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:428

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Spektralanalys

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428

glöda, likaså genom en glödande flytande kropp
(t. ex. smält järn) och slutligen genom gasformiga
glödande ämnen. Man fann då, att färgbilden af alla
fasta eller flytande ämnen i glödande tillstånd
var lika, nämligen alldeles utan linjer. Därjämte
fann man - och detta rön var det viktigaste - att
gaserna gåfvo en färgbild, som var helt annorlunda,
ty de ljusa färgade fälten funnos der icke, ej
heller de i solspektrum förekommande mörka linjerna,
utan tvärt om endast ljusa linjer på mörk grund. Vid
den första blicken i instrumentet kunde nian således
härefter urskilja, om det var antingen en fast eller
flytande kropp, som glödde och utsände ljus, eller
ock om det var en gasformig. Men de ljusa linjerna
i dessa gasformiga kroppars färgbilder ha dels den
egenskapen, att för samma gas vid olika tillfällen
samma linjer uppträda, och dels äfven den, att för
olika gaser äro linjerna bestämdt olika. Dessa linjer
bli därför synnerligen bestämda igenkänningstecken
för de särskilda gasarterna. Så igenkännes till
exempel den glödande gasen af natrium (som ingår i
det vanliga koksaltet) på en stark gul linje på en
viss fullkomligt noga bestämd plats. Järnets glödande
gas igenkännes på hundratals linjer, som alla ha vid
olika tillfällen samma plats, samma inbördes styrka
o. s. v. och som alla finnas endast uti ljuset från
glödande järngas. Härigenom vanns sålunda en ny metod
att undersöka kropparnas beståndsdelar, ett sätt,
som framför det vanliga har det företrädet, att den
kropp, som skall undersökas, får vara på huru stort
afstånd från oss som helst, endast han utsänder ljus,
under det nian med andra sätt att gå till väga vid
undersökningen måste hafva kroppen under händerna.

En ny väg för vetenskapliga undersökningar var härmed
öppnad, en ny vetenskap, spektralanalysen, grundad.

De mörka linjer, som förekomma i solens spektrum,
ha visat sig med största noggrannhet motsvaras till
sitt läge af de ljusa linjerna hos åtskilliga gaser,
och deras närvaro i solljuset har bevisats bero af att
just ifrågavarande gaser äro lagrade öfver ytan af
den lysande solkroppen och att gaserna därvid förmå
till stor del beröfva ljuset just sådana strålar,
som de eljest i lysande tillstånd utsända.

Solen är en glödande gasmassa, förtätad af det starka
tryck emot medelpunkten, som där är rådande till
följd af den starka tyngdkraften. Denna gasmassa
har en så utomordentligt hög värmegrad, att mot
densamma flammorna i våra masugnar äro som iskylda
vinterfläktar. På själfva solytan är tillståndet något
annorlunda, ty denna blir genom beröring med den kalla
världsrymden något afkyld, så att solmassan där ej
är i verklig gasform, utan bildar ett glödande stoft
(fig. 6) eller små, tätt intill hvarandra belägna
kroppar i fast eller flytande form. Det är från detta
yttersta, något af kylda lager? som det starka ljuset
utstrålar, ej från den >inre, egentliga gas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free