- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:446

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

kroppar (nämligen nära 400 gånger närmare, än solen,
och 100 gånger närmare, än någon af planeterna -
Venus - någonsin kan komma till oss), så bör det
kunna väntas, att man med tubens hjälp skall hafva
uppdagat hans ytas beskaffenhet ganska noga. Så är
äfven fallet, och det kan påstås, att man känner
månytan noggrannare än åtskilliga delar af jorden,
ja, att vi känna den bättre än åtskilliga delar af
vårt eget land. Sedan ungefär 250 år tillbaka har man
upprättat kartor öfver månen, på det sättet att en
teckning utförts öfverensstämmande med de mätningar
af månbergen och andra föremål, som med särskildt för
sådan mätning lämpade instrument kunnat göras. Under
senare tiden har man i tuberna insatt fotografiska
apparater, så att månlandskapen i stark förstoring
kunnat fullkomligt troget af bildas.

Bland föremålen på månytan fästa de i tusental
förekommande ringbergen största uppmärksamheten vid
sig. De äro af mycket olika storlek, från 20 mil till
några tusen meter i tvärlinje. De äro upphöjda vallar,
nästan cirkelformiga; ibland höjer sig en bergkägla
(en vulkan) i deras inre. Somliga af dem, till exempel
ringberget Plato, äro lätta att se i ganska svaga
tuber. Lämpligaste tillfället att se bergen är icke
vid fullmåne, ty då synes månytan jämförelsevis slät
och blank, emedan alla skuggor då ligga bortvända från
oss. När solljuset faller mycket snedt öfver månytan,

kasta bergen långa, skarpa skuggor öfver fälten
nedanför, och månens otaliga ojämnheter framträda
då tydligast. De mörka fläckar, som äfven kunna
ses med blotta ögat, äro vidsträckta slätter,
hvilka visa alla tecken till att vara aflagrade
under vatten. Också har man gifvit dem namn af »haf»,
t. ex. Fruktbarhetens haf, Klarhetens haf, Köldhafvet,
Stormarnas ocean o. s. v. Därmed har man dock ej velat
påstå, att dessa slätter äro haf eller nu äro haf;
tvärt örn påstår man, att vatten i flytande form nu
ej finns på månen. Ty månen har ej någon luftkrets,
på sin höjd en så utomordentligt ringa återstod däraf,
att den knappt kan jämföras med luftens täthet under
klockan till- m luftpump, .i då vi säga att där är
lufttomt. I tomrummet öfver

Fig. 16. ’ Månlandskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free