Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Världsbyggnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
fram med maskens långsamhet - tyckes det. Så ock med
stjärnorna. Det stora flertalets rörelser bli för
blotta ögat icke märkbara på åratal, ja, icke ens på
hundra eller tusental år. Stjärnhimmelen har i det
stora hela samma utseende nu som i våra förfäders
tid. Samma bild af Orion m. fl. stjärnbilder skulle
man kunna igenkänna genom jämförelse mellan dess
utseende nu och under människosläktets förhistoriska
tid. Likväl måste stjärnorna ovillkorligen alla vara
i rörelse. Detta bekräftats äfven af nutidens till
ytterlig skärpa drifva astronomiska iakttagelser. Den
lilla rörelse, som under människoåldrar undandrager
sig att blifva märkbar för blotta ögat, synes med de
astronomiska instrumenten mången gång på ett enda år.
Till sist fästa vi vår uppmärksamhet vid vissa
himlakroppar, som i själfva verket äro de mest
storartade i himlarymdens djup, ehuru de för oss -
och endast i tuberna - visa sig blott såsom små
lätta molntappar eller små dimlika ljusfläckar - de
s. k. nebulosorna. En del bland dessa har befunnits
vara ingenting annat än stjärnhopar af det slag,
som vi förut lärt känna. En sådan kan nämligen vid
användandet af mindre kraftiga tuber se ut som ett
litet ljusmoln, men vid1 förstoringens ökande, som man
säger, »lösa upp sig» i stjärnor, på samma sätt som ju
Vintergatan för blotta ögat har utseende af en moln-
eller töckenartad massa. Andra nebulosor däremot
ha funnits vara af ett helt annat slag, nämligen i
verkligheten just det, som de tyckas vara, eller en
dimartad massa af ofantlig utbredning. Ne,bu-losornas
afstånd från oss är lika omätbart stort som
stjärnornas. När man vet, att på ett sådant afstånd
hela vårt solsystem eller planeten Neptuni bana är att
betrakta som försvinnande liten, och när man å andra
sidan iakttager, att vissa nebulosor det oaktadt
visa en ganska stor utbredning på himlahvalfvet,
så inser man lätt, att deras verkliga storlek måste
vara oerhörd. Men vidare är det också ganska visst,
att den massa, som sammansätter dem, måste vara till
ytterlig grad förtunnad. En märklig nebulösa af det
förra slaget finner man i stjärnbilden Jakthundarne
(under Stora björnen, se fig. 21) och en af det senare
slaget i Orion under bältet.
Ett närmare studium, af de egentliga nebulosorna
eller töcken-massorna har ådagalagt en utveckling
från den mest oregelbundna form till allt högre
former. De ha därigenom gifvit oss nyckeln till
den »världsförklaring» eller förklaringen öfver
himlakropparnas utveckling ur den ena formen till den
andra, med hvilken förklaring vi i nästa afdelning
sysselsätta oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
