Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - X. Om förekommandet af sjukdomar; smittosjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
inom den för dem disponerade organismen förmåga att
mångfaldiga sig och härleda sig endast från denna;
dessa utgöras af de egentliga smittosjukdomarna, som
öfvergå från person till person eller på sin höjd,
emedan de en tid utan att mångfaldiga sig kunna
lefva utom organismen, också kunna föras med ämnen,
härrörande från den sjuke eller som varit i beröring
med honom, till andra platser. Somliga af smittämnena
kunna återigen mångfaldigas utom människokroppen och
kunna därföre, äfven om deras utvecklingssätt hindrar
dem att i regeln öfvergå från person till -person
och således vara egentligen smittosamma,, åstadkomma
stora farsoter; dit höra t. ex. koleran, nervfebern
m. fl. Om dessa smittämnen utom organismen träffa
lämplig jordmån, t. ex. genom en oren, med organiska
ämnen fylld mark, som i många samhällen förekommer,
utveckla de sig i stora kvantiteter och kunna sedan
genom luften och vattnen öfverföras på människor.
Som vi se, förekomma i dessa infektionssjukdomar
en stor mångfald af företeelser. Vi skola nu något
närmare omtala en del bland de viktigare och tillse,
hur hvar och en bland dem i dessa hänseenden förhåller
sig.
Kopporna ha en inkubationstid af J 4 dagar ungefär,
d. v. s. 14 dagar förgå emellan smittans öfverförande
och sjukdomens utbrott. Då visa sig på hudytan
och slemhinnorna koppustlerna, som att börja med
äro fyllda med lymfa och sedan med var. En ytterst
häftig feber, hufvudvärk, allmänt illamående, smärtor
i korsryggen plåga den sjuke. Om sjukdomen går till
hälsa, varar den omkring 2 ä 3 veckor; den efterlämnar
ärr på de ställen, där koppustlerna förefunnits.
Sjukdomens genomgående åstadkommer immunitet. Redan
på 1700-talet hade man från orienten lärt sig
att inympa var från kopppatienter under en
lätt förlöpande epidemi för att på sådant sätt
åstadkomma koppsjukdomen, som då vanligen förlöpte
tämligen godartadt; i allmänhet dog ej mer än l
på 100 af sålunda med koppvar ympade. Denna med
"konst åstadkomna koppsjukdom var således ändock
långt ifrån ofarlig, men den tiden kunde så godt
som alla människor i Europa vara beredda på att en
gång i sitt lif få genomgå sjukdomen, alldeles som
nu för tiden nästan hvarje människa en gång i sitt
lif genomgår mässlingen. Man föredrog därföre att
genomgå en mindre farlig form af sjukdomen än att
kanske få den i mycket farlig form och löpa långt
större risker att aflida. Men flere skäl gjorde,
att denna s. k. koppympning eller inokulation
aldrig blef mycket allmän. Äfven i den lindriga
formen, som inokulationen i allmänhet åstadkom,
var sjukdomen besvärlig och tidsödande att genomgå,
och inokulationen kunde därföre aldrig spridas till
de arbetande, som dock mest behöfde den, och dessutom
utgjorde ju hvarje sådant fall en källa till fara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
