Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utbildades af Newton, som i tyngdlagen fann den
kraft, som uppehåller jämvikten i världsalltet,
samt Laplace, som uppställde den allmänt antagna
teorien om världarnas uppkomst af heta gasmassor,
som småningom afsvalnat.
Däraf att jorden går omkring solen och ej tvärt om,
såsom förr troddes, följer att hvad vi kalla solens
upp- och nedgång i själfva verket beror på de olika
ställningar, som jorden under sin dagliga rörelse
kring sin axel intager till solen. Efter dessa olika
ställningar har människan redan tidigt namngifvit de
fyra väderstrecken, öster, väster, norr och söder,
samt dygnets olika tider, morgon och afton, natt
och dag. Dygnet, eller tiden for jordens vridning
kring axeln, var det första tidsmått, som människan
lärde sig använda. Men det kunde ej dröja länge,
innan hon kom till en tideräkning, grundad på jordens
årliga rörelse kring solen. Genom jordaxelns olika
ställning till solen under årets lopp uppstå de fyra
årstiderna, vår, sommar, höst och vinter, i hvilka
människan snart fann en motbild till dygnets fyra
tider. Men långt förr hade till tidmått användts
månens rörelse kring jorden, som sker på vid pass 29
1/2 dygn, medan nära 365 1/4 dygn åtgå för jordens
omlopp kring solen. Om nu dessa tider i stället varit
30 och 360 dagar, så skulle tideräkningen ej medfört
några svårigheter; men den nämnda ojämnheten ledde
till uppkomsten af en massa system, där än månen,
än solen togs till utgångspunkt. Omsider segrade
den efter solen lämpade julianska kalendern, som
Julius Caesar lånade från Egypten och införde i
hela romerska riket, med ett år af 365 dagar och en
skottdag hvart fjärde år. Månaderna åter sammanfalla
ej med månens omloppstider, utan sattes godtyckligt
till 30 och 31 dagar. Dygnets smärre delar, timmar,
minuter och sekunder, äro godtyckligt fastställda
af de stjärnkunniga babylonierna. Den julianska
tideräkningen förbättrades af påfven Gregorius XIII
år 1582 genom borttagande af tre skottdagar på 400
år, och den sålunda rättade gregorianska kalendern
tillämpas i Sverige sedan år 1753.
Hafvet och landet. Jorden, liksom öfriga himlakroppar,
antages ha först utgjort en gasmassa af oerhörd hetta,
sedan öfvergått i flytande tillstånd och därefter,
under loppet af många millioner år, småningom af
svalnat, till dess en fast skorpa ändtligen omslöt
den ännu alltid glödande massan i det inre. I grufvor
visar sig värmen tilltaga, ju längre man kommer från
jordytan. Den sammandragning, som följde med jordytans
afkylning, lämnade denna uppfylld med ojämnheter,
som väl i förhållande till jordklotets storlek äro
så försvinnande små, att jordens högsta berg på en
glob af -1,4 meters genomskärning skulle motsvaras
af ett sandkorn om en millimeters tjocklek, men
dock gifvit upphof åt berg af ända till 9,000 meters
höjd och insänkningar i hafsbottnen af motsvarande
djup. Vattnet, den flytande vätskan på fasta ytan,
måste från höjderna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
