- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:6

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nödgad att äta sitt bröd i sitt anletes svett, drefs
människan af behofvet att söka sitt uppehälle till
att utbreda sig kring jorden. Då hvarje människa,
innan släktet under kamp och strid tillvunnit sig
ett större herravälde öfver naturen, behöfde ett
stort utrymme för att finna sin bärgning, torde denna
utbredning ha gått ganska raskt för sig. Under långa
tidrymder kom människan därpå att afpassa sig efter
de växlande naturförhållandena i sina skilda hemvist,
så att på hvarje ställe de människor togo öfverhand,
som där bäst trifdes.

Ur denna fortsatta afpassning framgingo till slut de
olika människoraserna. Till en början voro de vida
flere än nu, men ha allt-

Människoraserna.

jämt minskats genom underkufning, utrotning eller
uppblandning. För närvarande bilda de ett obestämdt
antal och äro ytterst svåra att noga skilja från
hvarandra, då inga afgörande kännetecken ännu
låtit sig angifvas. Såsom dylika kännetecken hafva
anförts hudens eller hårets färg, hufvudskålens
byggnad o. s. v. Bland människoraserna låta sig bäst
urskiljas den hvita (fig. 1), den gula (fig. 2),
den röda (fig. 3), den bruna (fig. 4) och den svarta
(fig. 5). Dock hör ingalunda hela jordens befolkning
till dessa fem raser, ej heller låter sig alltid med
säkerhet afgöras, om ett folk hör till någon af dem
eller till någon annan. Starkt utpräglade rastyper
hafva naturligen kunnat lättast uppkomma, där en
likartad, inom sig besläktad folkras bott afskild från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free