Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
tagne, samt gaeliska i nordvästra Skotland och på
Irland. På Balkanhalfön* och Egeiska hafvets Öar bo
greker och i nordväst om dem al-banes&r.
Utom arierna bo finsk-ugriska stammar spridda
i nordöstra Europa. Högst bland dem stå finnar
och ester i öster om Östersjön samt ungrare eller
magyarer vid mellersta Donau. I släkt med dem äro
lappar i nordligaste Skandinavien och Ryssland samt
en mängd stammar på den nordryska slätten. Till de
turaniska folken höra de på Balkanhalfön spridda
turkarne samt tatarerna i sydöstra Ryssland. -
Vid Atlantiska hafvet på gränsen mellan Spanien och
Frankrike bo några hundra tusen basker, sannolikt
afkomlingar af sydvästra Europas urfolk och talande
ett språk, alldeles utan släktskap med någon annan
känd språkstam. Strödda öfver hela Europa förekomma
dessutom judar och zigenare, de förre talrikast i de
forna polska, de senare i österrikiska länderna,
Nästan alla folk i Europa äro kristna; endast
judarne hafva sin särskilda religion, och de
turaniska stammarna bekänna sig till Muha-rueds
lära. Några finsk-ugriska folk i Ryssland kvarstå
ännu på hednisk ståndpunkt, och mer eller mindre
fantastiska hedniska föreställningar och religionsbruk
kvarlefva ännu hos flertalet af deras kristnade
fränder. De kristna fördela sig till nästan lika
antal på den romersk-katolska, den grekisk-katolska
och den protestantiska religionsformen. De romerska
katolikerna hylla påfven i Rom såsom sitt andliga
öfverhufvud och erkänna hans ord såsom sitt högsta
rättesnöre i trossaker. De grekiska katolikerna
skilja sig från dem förnämligast däri, att den
högsta andliga makten är uppdragen åt landets
världsliga öfverhufvud, då han tillhör denna tro. De
protestantiska lärorna erkänna bibelordet såsom högsta
trosnorm, men lämna inom dess gränser spelrum för en
mångfald af olika tolkningar och hafva fördenskull
icke på långt när kommit till den enhet och fasthet
som de föregående. Protestantismens båda hufvudformer
äro den lutherska i norra Tyskland, Skandinavien och
de ryska östersjölanden samt den reformerta i västra
Tyskland, Holland och Schweiz. Nära till den senare
sluter sig den engelska högkyrkan med i hufvudsak
reformert lära, men katolska kyrkobruk, hvarjämte
den reformerta riktningens anhängare i England
och Skotland, men ännu mera i de därifrån utgångna
samhällena i Amerika och Australien, splittrat sig i
en otalig mängd sekter. Öfver hufvud kan det sägas,
att protestantismen omfattas af de germaniska,
den romersk-katolska läran af de romaniska och den
grekisk-katolska af de slaviska folken. Romerska
katoliker äro dock de till sitt språk germaniska
sydtyskarna, de slaviska polackerna, böhmarne och
kroaterna samt litaverna. Till denna lära bekänner
sig äfven flertalet af kelterna. Utom de flesta
slaver äro äfven greker, rumäner och flertalet af
albaneserna grekiska katoliker, under det finnar,
ester och letter omfatta den lutherska läran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
