Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
(2,135 m.) och Sarektjocko (2,125 m.), medan
Sulitelma, som länge ansetts för Sveriges högsta
berg endast uppnår en höjd af 1,875 m. Längre i
söder drager sig fjällryggen inåt Norge, och gränsen
mellan häda rikena fortgår utan att utmärkas af större
höjder till Skagerak, en arm af Nordsjön. Den svenska
gränsen fortgår vidare genom Skagerak, Kattegatt och
Öresund till Östersjön, som omsluter landets södra
och östra kuster och i norr fortsätter genom Ålands
haf och Bottniska viken. Yid den senares nordliga ända
vidtager åter landgräns mot Finland, hvilken för det
mesta följer Torne älf och dess norra gren Muonio älf
till grannskapet af den senares källor på fjällryggen.
Inom dessa gränser slutes ett område af vid pass
4,500 Qnyniil, sträckande sig från 69 till 55°
nordlig bredd, utöfver 160 nymil i längd och 40 nymil
i bredd. Mot söder utlöper landet i en mindre halfö
Götaland mellan Östersjön och Kattegatt, hvilken i
sin ordning afsmalnar till den skånska halfön längst
i söder.
Ett så långsträckt område måste till sin naturliga
beskaffenhet förete stora olikheter. Landets nordliga
och större hälft visar dock en ganska likformig, att
ej säga enformig byggnad. Det består af ett antal
jämnlöpande floddalar, som i hufvudriktning från
nordväst till sydöst sänka sig från fjällryggen ner
emot Bottniska viken. Hvarje sådan floddal upptager
i allmänhet ett område af 2-300 Q nymil eller
därutöfver, och dess vattendrag förena sig till en
hufvudälf, som i medeltal uppnår omkring 40 nymils
längd. Dessa älfvar hafva mestadels ett stridt lopp,
äro ofta afbrutna af forsar eller fall och därför
endast på kortare sträckor f ärbar a för båtar eller
större fartyg. I sitt mellersta lopp utvidga de sig
ofta till större eller mindre sjöar. I ordning från
norr till söder äro de förnämsta af dem Torne älf
med fjällsjön Torne träsk, Kalix älf, Lule älf med
sjön Stora Lule vatten, Pite älf, Skellefte älf med
sjön Hornafvan, Ume älf med Storuman, Ångermanälfven,
den största och vattenrikaste af dem alla, i sitt
segelbara nedre lopp nästan vidgande sig till en
hafsvik, Indalsälfven med Storsjön, Ljungan, Ljusnan
och Dalälfven, som uppkommer -genom föreningen af
Östra Dalälfven med sjön Siljan och Västra Dalälfven.
Det mellersta Sveriges skaplynne bestämmes af de tre
stora insjöar, kring hvilka det utbreder sig. Här
sänker sig landet till en höjd, som endast sällan
öfverstiger 100 meter öfver hafsytan, såsom i
de obetydliga skogsåsarna Kolmärden och Tiveden
vid Grötalands nordgräns samt i de enstaka öfver
slättlandet sig höjande Halle- och Hunneberg,
Kinne-kulk} Billingen och Omberg. - En del geologer
anse, att detta lågland någon gång i jordens urtid
bildat en del af en hafsarin, som i riktning från
sydväst till nordöst skulle skilt det norra Sverige
från det södra och i Skageraks förlängning fortsatts
genom Finska viken och nordvästra Ryssland till Hvita
hafvet. Enligt denna uppfattning skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
