Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
återställda enväldets af skaffande hade svenska
folket 1809 återgifvit sig en fri författning, där
statsmakten fördelades mellan den konstitutionelie
konungen ocli den på fyra stånd fördelade
riksdagen. Lagstiftningen tillhör sålunda enligt nu
gällande regeringsform, konung och riksdag gemensamt,
så att ingendera kan påbjuda någon ändring i grundlag
eller allmän lag utan den andres samtycke. Svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas
däremot af riksdagen allena. Konungen styr riket
genom ministrar, ansvariga inför riksdagen och
utan hvilkas underskrift han icke kan utfärda någon
regeringshandling af vikt. Han äger däremot rätt att
utan riksdagens hörande börja krig, sluta fred och
förbund, men i själfva verket är hans makt äfven i
detta afseende inskränkt genom riksdagens rätt att
gifva eller vägra anslag och ställa ministrarne till
ansvar. Rikets grundlagar äro fyra. Regeringsformen
bestämmer sättet för regeringens förande och dess
ställning till riksdagen, innehåller de allmänna
grunddragen af den svenska författningen och
tryggar folket i åtnjutandet af dess urgamla fri-
och rättigheter. Riksdagsordningen innehåller
grunderna för riksdagens sammansättning och
verksamhet. Successionsordningen bestämmer närmare
arfsrätten till Sveriges och Norges kronor inom
den bernadotteska ätten. Tryckfrihetsförordningen
innehåller utförliga bestämmelser angående sättet
och villkoren för utöfningen af den tryckfrihet,
som i regeringsformen blifvit hvarje svensk man
tillförsäkrad. Till grundlagarna sluter sig närmast
riksakten, som reglerar de unionella förhållandena
mellan Sverige och Norge, hvilka emellertid alltifrån
unionens begynnelse ledt till en mängd stridigheter
och olika tolkningar af dit hörande föreskrifter. De
förenade rikena hafva gemensam utrikesminister,
representeras inför utlandet af gemensamma sändebud
och konsuler och äro pliktiga att bistå hvarandra i
krig, men äro i allt öfrigt fullkomligt själfständiga
och af hvarandra oberoende stater.
Efter de båda rikenas förening hafva de haft att
fägna sig åt en oafbruten fred och en kraftig inre
utveckling. Särdeles märklig är i detta afseende
konung Karl X V: s regering, som genom sitt
djupt ingripande reformarbete på de mest olika
områden lemnat varaktiga minnen efter sig. De
gamla formerna för riksdagens sammansättning
hade länge ansetts föråldrade, och alltifrån
1809 hade det kraftigt arbetats för att genom en
s. k. representationsreform utbyta dem mot nya
och mera tidsenliga. Under trycket af en stark
folkrörelse framlade regeringen ett förslag till ny
riksdagsordning, som 1865 antogs af de fyra stånden
och sedan 1866 gäller som grundlag. Enligt den
förut gällande riksdagsförordningen var svenska
folkets representation fördelad på fyra stånd,
ridderskapet och adeln, bestående af de adliga
ätternas själfskrifna hufvudman, prästeståndet,
bestående af själfskrifna biskopar och ombud, valda
af stiftens prästerskap, borgarståndet, bestående
af stadsmanna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
