Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
bottniska älf varna, hvilkas öfre lopp med sina inånga
sjöar faller inom Lapplands område. Öfre delen är
en vild fjällbygd med svag växtlighet, men längre
nedåt utbreda sig skogar i oöfverskådliga sträckor,
här och där afbrutna af vidsträckta kärrmarker. I
följd af det höga nordliga läget under polcirkeln
är klimatet strängt, och särdeles i grannskapet
af fjällen, som utestänga de milda vindarna från
Yästerhafvet, framträder motsatsen starkt mellan
den kalla vintern, då kvicksilfret ofta fryser,
och den varma sommaren med sina långa dagar, &å
solvärmen på otroligt kort tid uppdrifver växtlifvet
till en oväntadt stor rikedom. Naturen visar ofta en
storslagen vild skönhet; särdeles är Kvickjocksdalen
i detta afseende berömd. I nordliga delen finnas järn
och koppar i oerhörd myckenhet. Gellivara, Luosavara
och Kirunavara järnmalmfält höra till de rikaste i
världen, men hafva hittills varit föga eller intet
bearbetade i följd af det aflägsna läget och saknaden
af samfärdsleder, hvilken brist nu är på väg att af
hjälpas genom anläggningen af den förenämnda järnbanan
från Luleå till Ofoten vid norska kusten. Odlingen
intager ännu blott en försvinnande ringa del af det
ofantliga området, men kan i en framtid, då lättare
samfärdsel erhållits med den öfriga världen, ernå
långt större utsträckning och betydenhet, enär
tillgång till fruktbara odlingsmarker ingalunda
saknas. Redan nu utgöra svenska nybyggare, i norr
starkt uppblandade med finnar, den vida öfvervägande
delen af befolkningen, och den odlade bygden utbreder
sig långsamt, men säkert, i samma mån frosten aftagit
med de vattensjuka markernas aftappning. På detta sätt
torde landet i en framtid godt kunna föda en många
gånger större befolkning. Undan den framryckande
odlingen vika lapparne långsamt tillbaka utan att
dock egentligen minskas i antal. De utgöra nu omkring
7- till 8000 personer och hålla med seg ihärdighet
fast vid sina från urminnes tid nedärfda nomadiska
lefnadsvanor. Lappens husdjur är renen. Dess kött och
mjölk gifva honom föda, af dess hud får han kläder
och tält, de s. k. lappkåtorna, och han följer renen
på dess vidsträckta vandringar fram och åter för
att söka dess hufvudfoda, renmossan. Lapparne äro
ett småväxt, undersätsigt, mörkhyadt släkte, sä väl
i kroppsligt som andligt afseende vida skilda från
sina svenska grannar, men däremot till språk och
sed närmare besläktade med finnarne. Lappland utgör
mer än en fjärdedel af Sveriges område och fördelas
i lappmarker, som rätteligen äro att anse såsom
särskilda landskap for sig. De äro Äsele lappmark
kring Angermanälfven, Lycksele lappmark kring Umeälf,
Pite lappmark kring Skellef te- och Pite älf var, Lule
lappmark kring Luleälf till Kalix-älf i norr och den
till stor del af finnar bebodda Torne lappmark mellan
Kalix- och Muonioälfvar. Norr om den sistnämnda är en
del af Torne lappmark afträdd till Finland, som här
med en smal kil skjuter in mellan Sverige och Norge
ända till Arästerhafvets grannskap. I dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
