- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:52

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Ryska väldet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

begränsning i den följd af floder och sjöar, som från
Finska viken når upp till Hvita hafvets grannskap. Det
är i allmänhet lågt; största höjden är Maanselkä
(landhöjden), som når en höjd af omkring 350 meter och
utgår från en nordöstlig gren af den skandinaviska
fjällryggen, som längre ned åt landet förgrenar
sig i åtskilliga smärre åsar, hvilka skilja dess
förnämsta vattendrag från hvarandra. Från dessa åsar
sluttar landet dels åt norr, hvarifrån gränsfloden
Tana älf och Pasvig älf, afloppet för Enare träsk,
genom norska Finmarken flyta till Ishafvet, samt i
öfrigt, åt väster till Bottniska viken och mot söder
åt Finska viken. Den förra mottager vid sin nordliga
ända den svenska gränsfloden Torne älf och strax i
öster därom den betydliga Kemi älf samt på östra sidan
de mot väster flytande Ule-, Kumoälfvar m. fl. Dessa
vattendrag visa med sina forsar, sjöar och rika
laxfisken en genomgående likhet med älf varna på
den motliggande svenska kusten, hvilken likhet äfven
sträcker sig till det omgifvande landet. Ett olika
skaplynne företer däremot sluttningen åt söder. Där
är landet söndersplitt-radt mellan en otalig mängd
större och mindre sjöar, som förena sig till vidt
utgrenade vattensystem och gifvit upphof till namnet
»de tusen sjöars land.» Hufvudsjön i det västliga
vattensystemet är Päjäne, som genom den betydliga
Kymmene älf af fly ter till Finska viken. Längre öster
ut församlar sig vatten från ett vidsträckt område
till den stora sjön Saima, som genom den korta, men
vattenrika Vuoksen uttömmer sig i den ännu större sjön
Ladoga. Den sistnämnda, hvars norra strand tillhör
Finland, faller genom jVém-floden ut i Finska viken,
som genom Saima kanal står i direkt förbindelse
med Saimas vattensystem. Älfven Yuoksen bildar det
ryktbara vattenfallet Imatra, det vattenrikaste och
ett af de skönaste i Europa, årligen besökt af en
mängd resande från Petersburg.

Klimatet visar sig redan strängare än i det
närliggande svenska Norrland. Vintrarna äro kalla,
somrarna däremot ganska heta. Kyliga vindar stryka
från Ishafvet fram öfver landet, och de vidsträckta,
sänka myrarna och kärrmarkerna gifva upphof åt svåra
nattfroster, som ofta gjort odlarens möda fruktlös och
stundom framkallat förfärliga missväxter. Åkerbruket
måste under sådana förhållanden vara ganska osäkert,
helst jordmånen är mager och folket, i synnerhet
i det inre landet, med seg envishet fasthänger vid
föråldrade, annars allestädes öfvergifna brukningssätt
med svedjande af skogen o. d. Folket är därför
fattigt och har fått vänja sig vid umbäranden, ofta
vid hungersnöd. Jämte åkerbruket är trävarurörelsen
hufvudnäring. Vid kusterna och i skärgården idkas
sjöfart och fiske; däremot är graf driften obetydlig.

Befolkningen uppgår för närvarande till 2,400,000
och är glest spridd öfver en yta af 3,750 D nyrnil,
men befinner sig i stark tillväxt. Den består till
sex sjundedelar af finnar, ett folk af den finsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free