Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
kristendomen. Sedan mer än två tusen år bildar det ett
rike, som bibehållit sig under ständig kamp med sina
muhammedanska grannar, men numera är stadt i djupt
förfall och hemsökt af inre oroligheter. Italienarne
hafva sedan några år lagt under sig en del af landet
i närheten af Röda hafvet.
Afrikas nordliga medelhafskust från Egypten
till Atlantiska hafvet liknar till klimat och
naturbeskaffenhet i hög grad det midt emot liggande
södra Europa, och äfven massan af folket, som tillhör
berbernas stam och talar hamitiska språk, påmnrner
starkt om det senares invånare. Araber, här kallade
morer, och turkar bilda de härskande klasserna. Yid
midten af denna kust anlades i forntiden talrika
feniciska nybyggen, bland hvilka Karthago genom sitt
behärskande läge midt emot Sicilien vid den hafsarm,
som förenar Medelhafvets västra och östra hälft, för
någon tid blef den förnämsta sjömakten vid detta haf,
till dess det efter en fruktansvärd kamp dukade under
för romarne. Med ett kort afbrott under folkvandringen
lydde landet under Rom och Konstantinopel, till dess
Muhammeds efterföljare inemot år 700 gjorde sig till
herrar och med eld och svärd utrotade den ej långt
förut införda kristendomen. Ända in i vårt århundrade
voro dessa kusters invånare genom sitt sjöröfveri en
skräck för hela Europa, till dess fransmännen 1830
gjorde slut på ofoget genom Algiers eröfring. Detta
område, äfven kalladt Algeriet, bildar sedan dess ett
raskt uppblomstrande franskt nybygge med en hastigt
tillväxande befolkning af invandrare från södra
Europa. Numera har äfven fursten eller be j en i det
öster därom belägna Tunis, hufvuddelen af det forna
kartagiska området, måst erkänna fransk öfverhöghet,
medan det ännu östligare Tripolis intill Egyptens
gräns lyder under turkarne. Endast Marocko längst
i väster, midt emot Spanien på de höga Atlasbergens
sluttningar, utgör ännu ett själfständigt, föga kändt
rike under en despotisk sultan. På dess kust innehafva
spanjorerna några handelsstäder.
Sahara eller den stora öknen, som innanför kusten
sträcker sig öfver Afrikas hela bredd från Nilens
grannskap till Atlantiska hafvet och från Atlas i norr
till Senegal, Niger och Tsad i söder, är endast delvis
betäckt af sand och skulle på stora sträckor vara
fruktbart land, om ej den brännande hettan hindrade
molnen att afbörda sig sin fuktighet. Här och där
förekomma dock större och mindre oaser i stort antal
och ofta af mycken fruktbarhet, där källor och bäckar
lämna tillräckligt med vatten. Mellan oaserna leta
sig handelsvägarna fram från båda sidor af öknen,
utefter hvilka köpmännen, till skydd mot röfvare
förenade i stora flockar eller karavaner, frakta sig
själfva och sina varor med hjälp af kameler. Öknens
folk äro berber af olika stammar samt araber, här
kallade beduiner, till sitt lefnadssätt nomader med
stark benägenhet för röfveri liksom alla ökenfolk. De
äro mesta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
