Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
sitt rike och sin frihet. En sägen förtäljer,
att han blott af en slump undgick att lefvande
brännas, men sedan bemöttes han af segraren med
aktning och vänskap. Kyros var nu herre öfver
hela främre Asien ända till Egeiska hafvet; men
det dröjde ännu någon tid, innan han vågade vända
sig mot den sista asiatiska stormakten, Babylonien,
som under Nebukadnesars vekliga efterträdare råkat
i förfall. Efter lång belägring intogs det stolta
Babylon (538 f. Kr.), men behandlades mildt af
Kyros, som visade stor vördnad för dess gudar och
synes ansett det som sin förnämsta hufvudstad. Med
klok beräkning frigaf han de i Babylon som fångar
kvarhållna judarne, tillät dem återvända hem och
återuppbygga Jerusalems tempel samt vann därmed
deras obrottsliga tillgifvenhet. Nu härskade han
öfver hela Västasien från Medelhafvet till Indien,
och det återstod honom endast att trygga sin makt i
rikets östra delar. Därvid skall han, enligt sagan,
funnit döden i en strid mot massageterna, ett folk
i inre Asien af sannolikt skytisk härkomst.
Hans son Kambyses (529-522 f. Kr.) vände sig mot den
sista återstående af de gamla stormakterna, Egypten,
där efter Psametik en stark inre blomstring gått i
bredd med en tilltagande svaghet i det yttre. Under
tiden oroades landet af häftiga inre strider mellan
dem, som ville gynna eller stäfja främlingarnes
inflytande; men nu föll det som ett lättvunnet byte
i Kambyses våld (525 f. Kr.). Den stränghet, hvarmed
han fullföljde sin seger, och den ovisa ringaktning
han i motsats till sin mildare och mera högsinnade
fader visade landets religion och seder gjorde honom
ytterst hatad; i eget land synes han varit strängt
rättrådig, ehuru dyster och misstänksam, äfven mot
sina närmaste. Efter ett par tåg uppför Nilen till
Etiopien och inåt öknen, som väl ej lade dessa land
under hans välde, men dock gjorde slut på alla angrepp
därifrån, omkom han af våda, då han ämnade vända om
till Asien för att tukta en där utbruten resning.
Upprorets anförare gaf sig ut för Kambyses broder
Smerdes, som denne på en obestyrkt misstanke
låtit döda, och lyckades för en kort tid blifva
konung, men vardt snart dödad, då bedrägeriet
upptäcktes. Midt under en fruktansvärd inre oreda,
som kom det väldiga riket att knaka i alla sina
fogningar, lyckades slutligen Dareios, Hystaspes’
son (521-485 f. Kr.), en nära frände till Kyros, att
rycka till sig högsta makten och efter långa år af
kamp besegra sina babyloniska och mediska medtäflare,
som trott tiden vara inne att bryta den persiska
öfver-makten. Omsider var han åter envåldsherre öfver
hela riket, där han nu, sannolikt efter egyptiskt
mönster, genomförde en fullständigt ny förvaltning
med indelning i satrapier eller ståthållareskap, som i
motsats till äldre asiatiska riken gjorde det möjligt
för Persien att sammanhålla och bevara en gång vunna
eröfringar. Härmed förlades äfven rikets tyngdpunkt
mer än förut till dess ariska landsdelar, och ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
