Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
korta styrelse hugfästes mest genom Vesuvii
fruktansvärda utbrott år 79, då Herculanum och Pompeji
förstördes, - men Titi broder Domi-tianus (81-96)
förde minnet tillbaka till Neros och Caligulas värsta
tider och förnedrade sig och riket genom en skyinflig
fred med Dece-balus, härskaren i Dacien, som kring
nedre Donau stiftat ett stort rike
Nu följde en rad af fem högsinnade, utmärkta kejsare -
Nerva (96-98), Trajanus (98-117), Hadrianus (117-138),
Antoninus Plus (138-161) och Marcus Aurelius (161-180)
- hvilkas regering bildar det romerska kejsardömets
gyllene tid. Trajanus var en väldig krigare, som
fråntog partnerna landen vid Eufrat och Tigris och
hämnades Domitiani nederlag mot dacierna genom deras
rikes eröfring; men hans efterföljare förde deremot
en fredlig regering, under hvilken romarnamnet än en
gång strålade i sin klaraste glans. Det var en tid,
då historien liksom hvilade mellan striderna och då
frid rådde på jorden, under det en döende världsålder,
en sjunkande kultur långsamt redde sig att gifva
rum åt de nya makter, som gingo att taga jorden i
besittning. Ädla härskare, som själfva utsago sina
efterträdare bland rikets mest förtjänta män, sökte
med milda och visa lagar att bereda mänsklighetens
välfärd och skydda de betrycktas rätt; och den
hedniska filosofien sökte väcka till nytt lif
den helleniska gudavärld, på hvilken ingen trodde
mer. Men bredvid allt yttre välstånd förblef massornas
elände ohjälpligt, och blott den tröst de funno i
kristendomens alltmera utbredda läror hindrade dem att
söka lindring i fruktansvärda sociala revolutioner. På
djupet arbetade ett obeskrifligt sedligt fördärf,
som frätte på det gamla samhällets lifsrötter, och
dunkla aningar om dess kommande undergång genombäfvade
dess ädlaste män.
Den vördnadsvärde filosofen Marcus Aurelius lämnade
efter sig ett förträffligt ordnadt rike, en samling
upphöjda vishetsläror och - en vanartig son. Gommodus
(180-192) var den förste af de dåliga kejsare, som
på nytt skulle f ortsky n da rikets förfall. Marcus
Aurelius hade manligen värjt dess gränser mot det
väldiga anloppet från markomannernas germaniska
folkförbund; men Oommodus köpte en skymflig fred af
dem och visade därmed germanerna, att vägen stod dem
öppen till Rom, då det blef dem för trångt i deras
skogar. Sedan Commodus blifvit mördad och kejsartronen
till och med bjudits ut på offentlig auktion, tyckte
hvarje obetydlig härhöfvitsman, att han dugde till
kejsare, och för hundra år fylles Roms historia af
strider mellan legionerna, som ville sätta hvar sin
befälhafvare på tronen för att med honom få plundra
-rikets skatter. Ädlare härskare, såsom den stränge
Septimius Severus och hans milde ättling Alexander
Severus, förmådde föga uträtta och läto endast
råheten hos en Caracalla och den fega grymheten hos en
Helioga-bahts träda så mycket bjärtare i dagen. Faran
för rikets bestånd var .så mycket större, som det
hotades af nya fiender. Efter nära fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
