Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Men hans energi var ännu alltid lika okuflig och antog
nu nära nog formen af ett him l as torinan de trots
mot det öde han icke mäktade betvinga. Länge hoppades
han att i spetsen för en turkisk här än en gång få
tåga mot tsaren och som segerherre återvända till sitt
land; men turkarne voro icke mer hvad de fordom varit,
och då Karl verkligen 1711 lyckats förmå sultanen
till krig mot Ryssland, och Peter låtit omringa sig
vid Pruthfloden af den öfverlägsna turkiska hären,
så att hans läge var lika förtvifladt som Karls vid
Pultava, lyckades han genom att muta storvesiren
rädda sig ur den oundvikliga fångenskapen. Hela
fyra år förnötte Karl i Turkiet under fruktlösa
bemödanden att åter uppväcka kriget. Under tiden
utbredde sig ryssarne härjande och brännande öfver
Finland, Estland och Livland, hvilka senare de lade
under sig utan att fråga efter de polska anspråken. I
Polen blef Stanislav med lätthet förjagad af August,
och Danmark begagnade det gynnsamma tillfället
att åter bryta freden. Skåne hade varit förloradt,
om ej Karls bäste general Magnus Stenbock där fört
befälet. Men nu slog han 1710 med en i hast inöfvad
bondehär danskarne vid Helsingborg. Däremot lyckades
han icke, i trots af segern vid Gadebusch 1712, att
skydda Sveriges tyska besittningar. När nöden och
oredan stigit till sin höjd, beslöt Karl ändtligen att
återvända och mottogs i Sverige, trots alla olyckor,
med samma hänförelse som fordom. Med en undransvärd
offervillighet uppfyllde det utarmade, på människor
utblottade landet hans öfver alla rimliga gränser
gående anspråk. Med uppbjudande af folkets yttersta
krafter uppsattes den ena hären efter den andra och
sändes mot fienden. Stark i medvetande af sin rättvisa
sak, på hvilken han intet ögonblick tviflade, och utan
att veta hvad det ville säga att skona sig själf,
hyste Karl lika liten tvekan att leda sitt honom
blindt hängifna folk till undergångens och fördärfvets
rand. Hans fiender hade nu ökats med Preussen, som
ville begagna sig af Sveriges nöd för att komma åt
det svenska Pommern, och England, på hvars tron
efter drottning Annas död 1714 det hannoverska
huset uppstigit, hvilket också ville betjäna sig af
tillfället att med Hannover införlifva Bremen. Men
intet tecken till eftergift lät Karl förnimma,
och med järnhård oböjlighet trampade han ned alla
hinder i sin väg. Med råd och hjälp af sin förtrogne
minister, holsteinaren baron Görtz, införde han till
slut ett verkligt skräckvälde för att till det sista
uppehålla den ojämna, hopplösa striden. En ny vändning
syntes förestå, då Görtz inledde underhandlingar med
tsaren om afstående af landskapen öster och söder om
Finska viken, hvaremot Sverige som ersättning skulle
få Norge och tsaren i förbund med Karl tukta dess
öfriga fiender. Karl var ännu ej fullt vunnen för
dessa planer, då han vid ett infall i Norge under
belägringen af Fredrikshald 1718 träffades af en kula
- om från en fiendes eller en mördares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
