Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Af deras deltagande i kriget blef dock ingenting,
enär Peter III, som för sina många besynnerligheter
var illa tåld i sitt rike, efter knappt ett halft
års regering blef afsatt genom en militärkupp,
tillställd af hans snillrika, men sedeslösa gemål,
som han för otrohet ville förskjuta, men som i hans
ställe besteg tronen under namn af Katarina II och
lät sin make omkomma i fängelset. Katarina drog
sig ur kriget, som emellertid fått en för Preussen
gynnsammare vändning, och i freden i Hubertsburg
1763 gick det med oförminskadt område, betydligt
förökad krigsära och tryggad stormaktsställning ur
den fruktansvärda striden.
Fredrik II, som i sitt lands häfder bär tillnamnet
den store, ägnade återstoden af sin långa regering
(1740-1786) åt helandet af de djupa sår, som kriget
slagit hans rike, och åt höjandet af dess andliga och
materiella odling. Han gaf därunder uppslag till en
alldeles ny statskonst, som snart vann efterföljd i de
flesta af Europas öfriga stater och som i historien
bär namn af den upplysta despotismen. Under det att
regenterna, som nästan öfver allt vunnit enväldig
makt, alltifrån Ludvig XIV:s tid oftast brukat
denna till att främja sina ensidiga familjeintressen
och för deras skull offrat folkens gods och blod,
gjorde han och hans efterföljare nu gällande,
att regenternas främsta plikt vore att af all
sin håg och med all sin kraft arbeta för folkens
välfärd. Detta arbete, som i Europas flesta stater
inledde en kraftig och på samhällslifvets alla områden
fruktbärande reformpolitik, skulle dock icke ske med
folkens egen medverkan, vunnen genom inskränkning i
furstarnes makt, utan dessa skulle sörja för folkens
väl i kraft af de förpliktelser deras höga ställning
ålade dem, men också i kraft af de högre insikter i
statslifvets kraf, som förmenades följa med denna
höga ställning. Bland den upplysta despotismens
målsmän intages näst Fredrik det främsta rummet af
Maria Teresias son Josef //, som 1780 efterträdde
den för sina dygder som maka och moder mer än för
verklig regentstorhet allmänt vördade kejsarinnan
i regeringen af hennes många arfländer. Varmhjärtad
och ädelsinnad, grep han sig med brinnande ifver an
med framstegsarbetet, men var ty värr alldeles för
teoretiskt anlagd att i sina många och vidtgående
reformer taga nödig hänsyn till det verkliga lifvets
kraf eller sina undersåtars behof och önskningar. I
stället för den tack han väntat sig mötte han därför
ett allmänt och mäktigt motstånd, som stundom bröt ut
i väpnade uppror och omsider nödgade honom att taga
tillbaka en stor del af sina mest välmenta åtgärder,
och med bruten kraft och gäckade förhoppningar nedsteg
han redan 1790 i grafven.
Det var i allmänhet ett fel hos denna tids
nydaningsarbete, vare sig det sättes i gång af
enväldiga furstar eller revolutionära folkrörelser,
att det alltför mycket leddes af teorier, då
den Öfvertygelsen var allmän, att ett samhälle
kunde fullständigt omstöpas efter vissa allmänna
filosofiska grundsatser, utan minsta hänsyn till
folkets egendomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
