- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:274

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

1773 en bulla eller förordning om jesuitordens
fullständiga upphäfvande. Jesuiterna förjagades nu ur
Europas flesta stater, men förstodo dock att under
hvarjehanda förklädnader smyga sig in och hålla sin
orden vid lif, och då påfven kort därefter hastigt
afled, troddes det allmänt, att han dött af gift
såsom ett offer för jesuiternas hämd, hvilket icke
bidrog att göra stämningen mot dem blidarIL

Den upplysta despotismens läror hade mot århundradets
slut vunnit allmän utbredning och tillslutning. I
Spanien tillämpades de med kraft och vishet af konung
Karl III (död 1788), en son till Filip V och Elisabet
af Parma och i Portugal af den store statsmannen
Pombal (död 1782). Dessa länder, hvilka från höjden
af deras forna storhet sjunkit ned i ett förfall,
som närmade sig till barbari, rycktes därigenom upp
till ett blomstrande välstånd, och Spanien intog under
Karl III än en gång ett aktadt och betydande rum bland
de europeiska staterna. Men efter hans och Pombals
död utplånades nästan alla spår af deras rastlösa
verksamhet, och allt sjönk snart åter ned i det gamla
barbariet. Det var den upplysta despotismens olycka,
att folken med likgiltighet åsågo det nydaningsarbete,
som de ej själfva fingo taga del i, och därför äfven
med lika stort lugn funno sig i att en följande tid
med andra åsigter, så långt den förmådde, sökte göra
detta arbetes frukter om intet.

I det nordliga Europa njöt Danmark efter Karl XILs
död en fred, som räckte till seklets slut och blott
för en kort tid stördes af Peter III:s hämdeplaner,
då den landsflyktige holsteinske hertigen blifvit
det mäktiga ryska rikets kejsare. Under en följd af
obetydliga konungar stod landet i det hela stilla,
men under starkt tyskt inflytande, ända till dess med
Bernstorff en stor statsman uppträdde och äfven här
gaf insteg åt den upplysta despotismens idéer. Hans
förnämsta verk var Upphäfvandet af den lifegenskap,
som alltifrån medeltiden tyngt på de danska öarnas
och alltifrån reformationstiden på Jutlands allmoge,
men som 1788 fullständigt afskaffades.

Sverige hade efter Karl XILs död sjunkit ned
i ett tillstånd af fullständig vanmakt. Så stor
hade skräcken för enväldet blifvit i följd af hans
hänsynslösa maktutöfning, att konungamakten numera
inskränktes nära nog till en skuggbild. Fullkomligt
maktlös blef den dock först genom den ytterliga
personliga obetydligheten hos kronans innehafvare,
af hvilka Fredrik I af Hessen, Karl XII:s svåger,
som blef konung efter sin gemål Ulrika Eleonoras
tronafsägelse, dessutom väckte allmän anstöt genom
sitt dåliga lefverne. Hans efterträdare Adolf
Fredrik af huset Holstein var visserligen en ärlig
och välmenande man, men fullkomligt ur stånd att
upprätthålla kronans värdighet gent emot de kämpande
riksdagspartierna. Midt under de senares våldsamma
inbördes strid med de öfverdrifter och den korruption,
som den förde med sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0878.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free