Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
hoppningar i grafven. Pä hösten var församlingen
färdig med sina arbeten, och nu utfärdades 1791
års konstitution meden lagstiftande församling,
bestående af en enda kammare, och en inskränkning
till det yttersta af konungens makt. Denne hade genom
ett misslyckadt försök till flykt förlorat den sista
återstoden af anseende och fann sig nu viljelöst i
hvad som helst.
Olyckligtvis satt i den nya lagstiftande församlingen
ingen enda ledamot af den konstituerande församlingen
i följd af ett fåvitskt beslut, som fattats med
baktanke att minska några af dess ledares makt. Den
erfarenhet, som samlats i den gamla församlingen,
kunde alltså icke komma den nya till godo. Ledningen
togs där genast af teoretiska brushufvuden, och de,
som förut gått ifrigast framåt, sökte nu fåfängt
hålla igen. Omöjligheten af samarbete med en
konung, som i smyg motverkade sina egna ministrar
och bakom deras rygg mot dem underhandlade med
emigranterna och främmande hof, gaf republikanerna
alltmera vind i seglen. Två partier täflade nu om
makten. Giron-disterna, en flock varmhjärtade, rikt
begafvade unga män, skulle ej haft något emot ett
ärligt försök med det konstitutionella konungadömet,
men lutade dock under närvarande förhållanden alltmer
åt republiken, som de dock blott med lagliga medel
ville främja. Jakobinerna åter tviflade på möjligheten
att på laglig väg grunda friheten och tvekade ej att
för detta mål använda våldet. Lika förvissade om den
ofelbara rättvisan af sin sak som en kättardomare,
då han brände sina offer, predikade de frihet ät
frihetens vänner, men despotism emot despotismens,
hvilka ej skulle hafva skäl att beklaga sig, om
de behandlades efter sina egna grundsatser. Europas
flesta monarker, eggade af emigranterna och uppskrämda
af skildringarna från Paris, bildade nu den första
koalitionen till Ludvig XVI:s skydd, sedan denne
tvingats att själf förklara kriget, och deras
härar ryckte 1792 från alla sidor in i Frankrike. De
öfvermodiga hotelserna från de förbundnas sida väckte
emellertid icke den åsyftade skräcken, utan i dess
ställe en förbittring, som ledde till utbrottet
af en ny folkresning i Paris den 10 augusti 1792,
konungaparets fängslande och republikens utropande.
I det republikanska nationalkonventet, som
sammanträdde den 21 september 1792, fingo Jakobinerna
snart öfverhanden. Den fångne konungen ställdes inför
konventet till rätta för högförräderi, dömdes med
knapp röstöfvervikt till döden och afrättades den 21
januari 1793. Försoning med de förenade monarkerna
var nu omöjlig, och kriget måste fullföljas till
det yttersta. Girondisterna gjordes maktlösa genom
en ny folkrörelse den 31 maj och 2 juni 1793,
och ett allmänt välfärdsutskott tog ärendenas
ledning. Ett skräckvälde började nu, som söker sin
like i historien. Danton, den mest statsmannalike af
jakobinernas ledare, trängdes åt sidan såsom alltför
hof sam. Mar ät, som med en obeveklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
