Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
franska republikens lagstiftningsarbete till en
storartad afslutning genom den berömda, i många länder
efterbildade Code Napoleon, syntes han lika stor i
fredens värf som i krigets. Han kunde nu ha stått
som Europas skiljedomare och gjort sitt land till
hufvudmakten i ett stort europeiskt statsförbund - om
han till sin öfriga storhet äfven kunnat foga själf
behärskningens och begränsningens. Men det kunde
han ej. Snart oroades åter Europa af en ny fransk
maktutvidgning, då republiken införlifvade Piemont
och Parma i öfre Italien och konungen af Sardinien
måste draga sig tillbaka till ön af samma namn. Förste
konsulns gränslösa ärelystnad var ej till freds med
att han 1802 låtit tilldela sig konsulsvärdigheten
på lifstid. 1804 den 2 december lät han af påfven
högtidligen kröna sig till fransmännens kejsare under
namn af Napoleon L
Den nye kejsarens tioåriga regering blef en enda följd
af krig. England hade redan 1803 åter öppnat striden,
och den yngre William Pitt, den äldres son, var lika
outtröttlig som någonsin i att bekämpa Frankrike
och uppväcka nya fiender mot dess härskare. Nelson
köpte med sitt lif den lysande segern vid Traf älgar
öfver franska flottan 1805. Men slagen till sjös,
förstod Napoleon ännu som fordom att segra till
lands. Detta blef honom så mycket lättare, som hans
fiender ej voro eniga eller uppträdde med samlad
kraft, utan läto slå sig en efter annan. Segern vid
Austerlitz 1805 förödmjukade i grund Österrike och
kostade det i freden i Pressburg året därpå en stor
del af dess område. Segern vid Jena 1806 var nära
att kosta Preussen dess tillvaro som själfständigt
rike, och i freden i Tilsit 1807 måste det afstå
alla sina landskap väster om Elbe. Den unge ryske
tsaren Alexander /, Katarinas sonson, blef från
Napoleons fiende hans vän och ifrigaste beundrare, och
vidtgående planer till Europas delning afhandlades
mellan dem. Första frukten af dessa planer var
Rysslands anfall på Sverige 1808, hvars konung Gustaf
IV Adolf i half sinnessjukdom trodde sig kallad genom
gudomlig uppenbarelse till Napoleons förgörare, men
nu straffades med Finlands förlust 1809. Men ännu
alltjämt stod England kvar på stridsplatsen, lika
oförsonligt och lika obetvingligt, så länge Napoleon
ej kunde mäta sig med dess flotta. Dess kamp mot
republiken hade ej varit riktad mot de nya idéerna,
utan mot Frankrikes växande makt, som hotade dess
välde på hafvet och dess kolonier och som därtill från
Scheldes utlopp i olycksbådande grannskap hotade dess
egna kuster. För konungahuset var det dessutom en h j
ärtesak att på fastlandet skydda sitt kära Hannover
mot den väldige eröfråren. För Napoleon måste också
alla hans planer sammanfalla i det enda syftet att
krossa England. Det kunde ej ske med segrar på hafvet,
ej heller med ett länge planlagdt anfall från Boulogne
vid Kanalen. För Napoleon återstod nu endast att så
kännbart som möjligt träffa det i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
