Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
han ej förmår att lugnt behärska den. Prof på moderna
dityramber ge slutet af Tegnérs Svea samt af Wallins
dikt vid aftäckandet af Gustaf III:s staty.
Odet besjunger i högstämdt språk och konstrik
versbyggnad ett högt och värdigt ämne, t. ex, dygden,
tapperheten o. d. Prof på goda svenska oden finner
man hos Wallin och Leopold.
Vislyriken är den form af lyrik, där skalden med
sin känsla fullt .går upp i, men tillika behärskar
sitt föremål. Visans form är enkel och konstlös,
närmar sig musiken, så att i den stämningsfullheten,
innerligheten blir af största betydelse. Visan är
den mest personliga, förtroliga af alla poesiens
former. Till tiden framträder visan egentligen först
inom den moderna poesien. Den börjar som folkvisa. Sin
utveckling inom konstpoesien når den först i midten af
förra århundradet i England, där diktkonsten just då
får ny friskhet och ungdom genom det börjande studiet
af folkvisan.
Nära vislyriken stå tvenne arter, romansen och
balladen, som dock .därigenom att de skildra en
yttre händelse ha ett episkt drag. Romansen, som är
af sydländskt ursprung, är mest episk och klar af
dem båda; balladen, som fått sin utbildning i norra
Europa, är mera dunkel och inåtvänd.
Till sist ha vi kvar den tredje arten af lyrik,
betraktelsens. Denna är till sitt innehåll mera
reflekterande. Skalden gör sin känsla till föremål för
betraktelse, ställer sig liksom utom den i stället för
att behärskas af eller uppgå uti den. Hit hör elegien,
som i antiken tolkade alla slags känslor, men i den
moderna poesien gärna har en klagande anstrykning
och helst behandlar olycklig kärlek. Vidare hör
hit epigrammet, som i den moderna diktkonsten
alltid har en satirisk udd. Flere diktslag, som
kunna återge hvad innehåll som helst, komma genom
det band, formen lägger på dem, mest att få sådant
innehåll, att de snarast äro att iöra hit. Till dessa
räknas bl. a. sonetten, canzonen, gaseln, sestinen,
terzinen, glossan, trioletten, rondeaun, madrigalen,
franska balladen m. fi. En utmärkt representant för
betraktelsens lyrik eller reflexionslyriken, som den
äfven kan kallas, är Tegnér. I allmänhet ägna sig den
mo–derna tidens skalder med sitt kritiska lynne med
förkärlek åt densamma.
Den tredje diktarten var den dramatiska.
Dramat är den diktart, som efterbildar en handling
genom att införa de handlande personerna själfva som
deltagande däri inför åskådaren,
Dramat, som i tiden kommer efter epiken och lyriken
och utvecklats genom en förening af båda, upptager
äfven element från båda och skildrar det närvarande
med blicken fäst på det kommande i en strängt logisk
kedja af orsak och verkan. Till formen utmärkes det,
naturligt nog då de handlande personerna själfva
införas, genom att framställningen sker i form af
dialog eller samtal.
Kompositionen i dramat är strängt koncentrerad,
så att handlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
