Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Rimmet kan vara af tre slag.
Det vanligaste är att alla bokstäfverna i de rimmade
versradernas sista ord från och med den sista betonade
vokalen äro lika. Är rimmet ^nstafvigt kallas det
manligt, t. ex. baron - kanon; är det tvåstafvigt,
kallas det kvinnligt, t. ex. falla - svalla; är
det trestafvigt, t. ex. gående - stående, kallas
det glidande.
Dessa de s. k. egentliga rimmen förekomma i alla
moderna iolks poesi.
Den andra arten är det s. k. assonansrimmet, där
blott de sista vokalerna i de rimmade orden, men
ej åtföljande konsonanter äro lika, t. ex. bida -
hvila. Assonansrimmen, som äro kvinnliga, äro mest
vanliga i den spanska poesien.
Det tredje slaget rim är alliterationen, där
de rimmade ordens första konsonant är den samma
t. ex. gångaren - gode. Under det .att det egentliga
rimmet och assonansrimmet alltid afsluta en vers,
står alliterationen företrädesvis i versens
början, men äfven inuti densamma (dock alltid i
första betonade stafvelse). Alliterationen är mest
vanlig i skandinavernas gamla poesi, de så kallade
eddasångerna.
Vi återvända emellertid nu från denna utflykt till
NieLelungen-.strofen. Denna består af fyra parvis
rimmade verser, som hvardera ha .sex oregelbundna
höjningar oeh sänkningar af jambisk-anapestisk
karakter. Hvar vers sönderfaller i två hälfter,
den första med kvinnligt, .den andra med manligt slut.
Ett annat versslag med bestämdt utpräglad form,
hvilket framträder vid gränsen mellan medeltiden
och den nyare tiden, är mästersångar-$trofen. Denna
består som den antika kören af strof, motstrof och
slutstrof. Strofen och motstrofen eller, som de här
kallas, Stoll och Gegen-stoll, bilda tillsammans den
s. k. Aufgesang; slutstrofen kallas Abgesang.
I den nyare tidens konstpoesi ha vi förnämligast att
märka följande strof- och versformer, af hvilka dock
flere bildats under medeltiden.
Sonetten består af två strofer med fyra och två med
tre fem-fotade jambiska verser. Rimmen i den äkta
sonetten äro alltid kvinnliga. Rimflätningen går i
denna följd (samma bokstaf betecknar med hvarandra
rimmande verser) abba, abba, cd c, de d. De treversiga
strofernas båda rim kunna dock ordnas äfven på
annat sätt.
Den äkta sonetten uppkom i Italien, där den mest
odlades af Petrarca.
En enklare form af sonett, den s. k. shakspeareska,
bildades i England under drottning Elisabets tid. Dess
rimflätning är så här: abäb, c de d, ef ef, gg.
Ottave rime kallas strofer, som bestå af åtta
femfotade jambiska verser med rimflätningen
abababcc. Äfven denna form uppstod i Italien. Den är
vanlig i det romantiska epos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
