Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
voro för allt uppslukande och allt behärskande, att
romaren skulle bli i tillfälle att inom konstens
och litteraturens värld skapa något själfständigt
nytt. Här upptager han i stället helt enkelt
och bildar efter sin art det bästa den antika
kulturvärlden hade att bjuda, grekisk konst och
grekisk litteratur.
Af inhemskt ursprung har den romerska litteraturen
endast att bjuda på uppslag, som aldrig komma till en
själfständig utveckling, då hela konstpoesien, när vi
kunna tala om en sådan, danas efter grekiskt mönster.
Af dessa nationella uppslag må här endast nämnas
fescenninerna, ett slags kväden vid bröllop och
landtliga fester af ofta mycket slipp rigt innehåll,
saturer, ett slags dialoger af blandadt innehåll, samt
atel-lanerna, ett slags plump maskkomedi med stående
typer, en förebild till den italienska commedia
deir arte. Dialogen var vanligen improviserad och
handlingens gång mycket kort. Af folkpoesien var detta
den enda form, som lefde kvar i konstpoesien. Under
kejsartiden togo nämligen en del författare upp den,
och man gaf på teatern, när en tragedi spelats,
som ett muntert efterspel en atellan, liksom man
i Grekland efter en tragisk trilogi alltid gaf ett
satyrspel.
Den romerska konstpoesien börjar, kan man säga,
ungefär samtidigt med de puniska krigen. Man
har indelat den i fyra perioder, den första,
förberedelsens tid, från 277-29 f. Kr., den andra,
den klassiska epoken eller guldåldern, under Augustus
(29 före-14 efter Kr.), den tredje, silfveråldern,
från Tiberius till kejsardömets höjdpunkt under
Hadrianus (14-138) samt den fjärde, kopparåldern,
under kejsardömets förfall (138-379).
Första tidrymden.
Förberedelsens tid. (277-29 f. Kr). Ett tecken till
att poesien i Rom ej vuxit upp på nationell mark är
att här den af dess arter, som då regelbundet kommer
sist som de andras blomma, dramat, här kommer först.
De båda romerska skalder, som först möta oss i dess
litteraturhistoria, äro nämligen komediförfat-tarne
Plautus och Terentius.
Båda bilda sina komedier efter den senare attiska
komediens form, det vill säga, det är det borgerliga
lustspelet, ej den stora politiska komedien, de
odla. Gemensamt för båda är att de ha en del ofta
återkommande, likartade figurer samt att handlingen
Terentius
ofta är ganska plump. Olikheten däremot
är att Plautus är mera frisk, folklig och har vida
större uppfinningsförmåga. Terentius är finare,
elegantare till formen, men mera torr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
