Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
tyrliga bedrifter man beskref. Så äfven i detta 10,000
rader långa poem.
Från en dylik dikt till riddarroman är steget icke
långt. Bet dröjer ej heller länge, förrän denna genom
en af Garcia de Montalvo verkställd öfversättning af
portugisen Vasco de Lobeiras ryktbara roman Amadis
de Gaula gör sitt inträde i Spanien för att där nå
en utveckling, som hotade att alldeles förkväfva
folkets smak för annan litterär föda, ända till dess
Cervantes genom sin satir Don Quijote gaf dråpslaget
åt hela genren.
En annan riktning, som framträder redan under denna
epok, är satiren. Dess förnämste representant är
den på 1300-talet lefvande Juan Buiz, mest känd
under namnet ärkepresten af Hita. Han har skrifvit
en samling berättelser och satirer, som i dj arf het
och friskhet erinra om de italienska novellisterna,
ja, i sitt öfverdåd stundom föra tanken till
Rabelais. Liksom i flertalet af medeltidens satirer
är det de andliga, som i dem få de beskaste pillren
att svälja.
Till sist vilja vi nämna en representant för tidens
mera didaktiskt anlagda novelldiktning, infanten Juan
Manuel, som i sin samling noveller äfven har en, där
samma fabel möter oss, som bl. a. äfven Shakspeare
användt i Så tuktas en argbigga, sättet att genom
skrämsel göra en styfsint hustru mjuk.
Andra tidrymden,
Hofpoesiens, den Provensalska lyrikens tid. 1400-
och första hälften af 1500-talen.
Den nationella poesi, som utmärkt den första
tidrymden, efter-trädes under denna af en utpräglad
efterbildning, dels af de gamla, dels och förnämligast
af provengalska och italienska mönster. Detta
märkes så väl inom lyriken, där trubadurpoesien
blir förebilden, som inom epiken, där det italienska
renässansmaneret träder i de nationella romansernas
ställe.
Spanien, som förut varit strängt afsöndradt
för sig själft och hvars politiska sträfvanden
samlat sig kring kampen mot morerna och de små
kungarikenas inbördes angelägenheter, träder,
sedan sammanslutningen mellan dessa med Karl
L:s tronbestigning är fullbordad, in bland
Europas stormakter, och dess intressen vändas mot
utrikespolitiken. Detta måste naturligen äfven inverka
på litteraturen, och följden blef, som sagdt, den, att
den nationella prägeln plånades ut och efterhärmningen
trädde i dess ställe.
Epiken sysslar i italienarnes maner dels med inhemska,
men nu från samtidens strider hämtade ämnen, dels
med de för hela renässansepiken gemensamma motiven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
