Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Racines förnämsta arbeten åter anses vara Britannicus,
med ämnet hämtadt ur gamla historien, samt Athalie,
med ämnet taget ur bibeln, Komedien, som steg för
steg utvecklats ur farserna och sottierna, når hos
Moliére sin fulländning och öfvergår från att
vara ett regellöst folkstycke till ett liksom
tragedien strängt lagbundet konstverk. Liksom
tragediförfattarne går Moliére i fråga om formen i
skola hos antiken, d. v. s. romarne Terentius och
Plautus, och lånar till och med en del af sina ämnen
från dem. För öfrigt öser han med fulla händer
ur de källor, som det spanska och italienska
lustspelet samt de gamla contes och fabliaux
erbjuda. Hufvudvikten ligger hos Moliére
på karaktärsteckningen, ej som i den spanska komedien
på intrigbyggnaden, men liksom hans förebilder,
romarne, tecknar han gärna karaktererna typiskt och
framhåller endast en sida hos dem.
Moliére, hvars egentliga namn var Jean Baptiste
Po-quelin, började sin bana som skådespelare och
uppförde själf på sin egen teater sina stycken. De
förnämsta af dem äro Den girige, Tartuffe, där han
gisslar skenheligheten, samt Misantropen.
Som redan är nämndt, utöfvade det franska dramat,
sådant de tre stora mästarne Corneille, Racine och
Moliére Moliére. danat
det, ett oerhördt in-
flytande, och dess form blef
gällande för hela Europa, ända till dess
Lessing genom sina skrifter bröt dess makt.
I vårt land bildade sig hela Gustaf III:s diktarskola
och i Danmark Holberg efter de mönster det gaf.
Att efterföljarne i själfva Frankrike skulle vara
många är naturligt Vi nämna här endast på tragediens
område Thomas Corneille, en broder till den store,
samt på komediens Begnard, af hvars lustspel många,
i likhet med Moliéres, i öfversättning uppförts
i Sverige.
Af öfriga litteraturgrenar är det i synnerhet epiken,
som odlas under denna epok. Här möter oss först
Boileau, med sitt förträffliga komiska epos Le lutrin
(Korpulpeten), samt den berömde fabeldiktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
