Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
sedan folkvandringarna fört germaner och romaner
i beröring med hvarandra, germanfolken omfattat
kristendomen, gåfvo de båda stora rörelserna, den
andliga och den världsliga, upphof till en kraftig
nationallitteratur.
Språket är först den nu utdöda gotiskan och
öfvergår sedan till tyska, af hvilken vi skilja
mellan gammalhögtyska, som ungefär lefde kvar
till 1100-talet, medelhögtyska, hvars litteratur
slutar samtidigt med medeltiden, samt nyhögtyska,
hvaraf det fanns flere dialekter, bland hvilka dock
snart nog den öfversachsiska blef det gemensamma
skriftspråket. Jämte högtyskan har dock ända intill
vår tid lågtyskan en icke obetydlig litteratur.
Den gotiska litteraturen, af hvilken vi ännu ha
kvar i fragment det storartade minnesmärket Ulfilas’
bibelöfversättning, utdog, när det östgotiska riket
gick under vid hunnernas framträngande.
Den egentliga tyska litteraturen bildas efter
århundraden af jäsning och barbari, när de nya
germanväldena efter folkvandringarnas stormar
börja att stadga sig. Den är då mest i de andligas
händer och företer hela skaplynnet af en litteratur
i bildning, tills vid 1100-talets midt riddarne
framträda och ge poesien den för större delen af
Europa gemensamma karakteristiska prägel, som den fick
i de lyriska och episka riddar-dikterna. Riddarnes
roll var utspelad vid midten af 1300-talet, då i deras
ställe borgarena blefvo litteraturens vårdare. Detta
voro de, till dess med reformationens inbrott den
medeltida diktkonsten fyllt sin uppgift.
Med reformationen gör renässanslitteraturen sitt
intåg i Tyskland. Den bibehåller emellertid här öfver
hufvud taget en humanistisk prägel. Den aflöses
i början af 1600-talet af en tom efterhärmning af
först den franska klassiciteten, senare de italienska
marinisterna.
Ett nyväckt nationellt lif spåras dock åter i
början af 1700-talet, och under århundradets slut
infaller Tysklands klassiska litterära tid med
Groethe och Schiller, efter hvilka nyromantiken
tager herraväldet, tills de stora rörelserna närmare
vårt århundrades midt framkalla den i motsats mot de
politiskt konservativa romantikerna oppositionellt
fri-hetssträfvande grupp, som fått namnet »Das junge
Deutschland».
Vi få alltså i den tyska litteraturhistorien följande
tidrymder:
Första tidrymden. Bildningstiden, -1150.
Andra tidrymden. Riddarpoesiens, minnessångarnes
tid, 1150-1350.
Tredje tidrymden. Borgarpoesiens, mästersångarnes
tid, 1350-1525.
Fjärde tidrymden. Reformationslitteraturens,
humanismens tid, 1525 -1625.
Femte tidrymden. Den slafviska efterhärmningens
tid, 1625-1725,
Sjette tidrymden. Den nationella lyftningens tid,
1725-1770.
Sjunde tidrymden. Den klassiska tiden och
nyromantiken, 1770-1830.
Åttonde tidrymden. Das junge Deutschlandj 1830-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
