Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonkonstens väsen och historia.
Hvarje känsla är en retelse till muskelverksanihet,
och mäktigare känslor gripa hela inuskellifvet. I det
yttre kommer denna muskel-verksamhet till uttryck
närmast genom miner och åtbörder. Förbindes med
känslan af sikten att låta densamma komma till andras
kännedom, så kommer äfven det medel till uppenbarelse,
hvilket är mest ägnadt att väcka andras uppmärksamhet,
nämligen ljudyttringen. Äfven denna är betingad af
muskelsammandragning. Och liksom muskelrörelsens natur
beror af känslans grad och art, så beror sedan i andra
hand ljudyttringen i afseende på styrka, varaktighet,
höjd och djup af muskelrörelsens natur. Därmed
är ett förhållande mellan känsla och ljudyttring
gifvet, och om vi antaga, att ljudyttringen vid ett
visst känslotillstånd frambringar en viss verkan,
så kunna vi sluta till en viss grad af mottaglighet
för ljudyttringens innebörd äfven hos den åhörande.
För att förstå detta sista behöfver man blott erinra
sig det all-bekanta faktum, som kallas sympati
eller medkänsla. Genom arf och erfarenheter har
man småningom kommit till insikt af att t. ex. ett
visst lidande, en viss sjukdom framkallar vissa
kroppssymptom; genom iakttagande af sådana symptom
hos en annan tycker man sig själf i någon mån erfara
samma lidande, ja, det kan till och med hos den
betraktande framkalla alldeles samma symptom som hos
den ursprungligt sjuke: åsynen af ett epileptiskt
anfall kan hos en sympatisk åskådare framkalla ett
liknande anfall.
På samma sätt och i ännu högre grad är en ljudyttring
såsom uttryck för en själsrörelse mäktig att
uppväcka sympati och rätt förstående af ljudyttringens
orsak. En mor kan på klangen af sitt barns skrik höra,
om det är verkligt lidande eller blott egensinnigt
trots, som alstrat detsamma; muskelverksamheten och
därmed själfva ljudet modifieras nämligen olika efter
olika känslor. Skratt är som bekant smittsamt, och
blotta klangen af ett friskt gapskratt kan framtrolla
munterhet hos andra.
Men oni således ljud - så vidt de härröra från
en lefvande varelse - i allmänhet kunna sägas
vara alstrade ur behofvet att gifva luft åt sina
känslor och meddela dem åt andra, så ha vi dock
häruti endast ett af elementen gifvet till musikens
uppkomst, nämligen det materiella, men däremot
icke det formella. Ljudet är nämligen ännu icke
ton, än mindre ett ordnadt helt af toner. Barnets
skrik är visserligen ett obestridligt uttryck
för en känsla, men det är icke ett konstnärligt
uttryck, det är icke tonkonst. För att ljudet
skall blifva konst-Enhvar sin egen lärare.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
