- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:512

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

Profanbyggnaderna utmärka sig i planen för storslagna
och dock måttfulla proportioner. De antika motiven
träda alltmera behärskande fram. Våningarnas skillnad
från hvarann markeras allt bestämdare med kraftiga
friser. Pilastrar och kolonner efter alla de olika
antika ordningarna komma till regelbunden användning,
och fönstren förlora i regeln den från medeltiden
komna rundbågsformen. Be infattas i rent antika ramar,
stundom krönta af en liten gafvel.

I kyrkobyggnaden upptager man med förkärlek
centralbyggnadssystemet. Kyrkorna krönas af en lätt
och djärf kupol, hvars kalott i en elegant linje
reser sig från den höga, af pilastrar och kolonnetter
lif-vade tamburen.

Den förste på båda fälten är Bramante; efter honom
följa flere, tills renässansen når sin höjdpunkt i
den på alla de fria konsternas område lika väldige
Michel Angelo Buonarotti (1475-1564).

Sankt-Peterskyrkan i Rom, den katolska kristenhetens
moderkyrka, påbörjad af Bramante som centralkyrka,
fortsattes af Michel Angelo, som drog ut dess långhus
med dess väldiga tunnhvalf och reste dess mäktiga,
lika lätt som djärft konstruerade kupol.

I denna byggnad nådde renässansens kyrkliga arkitektur
sin fulländning, och den står som en mönsterbild
därpå för alla tider.

Men i den framträda äfven de första tecknen till
renässansens öfvergång till barockstil, den stränga
måttfullhetens aflösning af ett våldsamt jäktande
efter effekt till hvad pris som helst, kraftens
ersättande af öfverspänning, samma företeelse som
inom litteraturen möter oss i marinismen.

Hvad man framför allt ef ter sträfvade var en
pittoresk verkan, som åstadkoms på konstlad väg genom
användande af falska perspektiv och ett hopande af
prydnader. För att få ett rörligt lif i’byggnadens
olika delar bannlyste man äfven till slut de räta
linjerna och ersatte dem af alla slags kroklinjer,
icke ens kolonnerna fingo bibehålla sin raka byggnad,
utan vredos i spiralform samt användes än mera
dekorativt än förut.

Barockstilens mest framstående representant är
Lorenzo Bernini, som efter Michel Angelos död fick
sig anförtrodt att fullborda Peterskyrkan.

Man ser redan där exempel på stilens båda förnämsta
egendomligheter, på det falska perspektivet i de
halfrunda kolonngångar Bernini satte framför kyrkan,
på de vridna kolonnerna och dekorationsprakten i det
oerhördt praktfulla tabernakel han uppförde inuti
den vid hufvud-altaret.

l öfriga land utvecklade sig renässansen senare än
i Italien.

I Frankrike se vi först, under Frans I, en biandstil,
där på en byggnad med medeltidsborgens osymmetriska
grundplan, dess torn, ut-språng och höga gaflar,
tillämpades antikiserade motiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free