- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:526

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den vatikanske Apollon.

Det typiskt ideala draget hos den grekiska skulpturen
har här lämnat plats för en verklighetssträfvan,
som i sig själf är både karakteristisk och kraftig.

Denna epok börjar under de flaviska kejsarne.

Blomstringen är emellertid af kort
varaktighet. Ståndbilderna gå öfver till att bli
alltmera stela och anatomiskt bristfälliga. Började
man i porträttstatyerna att införa dräkten af
realistiska skäl, slutar man med att undvika
framställningen af den nakna kroppen, därför att man
förlorat blicken för den, förmågan att på en gång
troget och ideellt återge den.

I relie ff ramställningen, som fick den rikaste
utveckling på sarkofager och triumfbågar, börjar man
nu att införa perspektivet och under den första i Rom
framträdande kristna skulpturen äfven den symmetriska
kompositionen. Reliefen råkar under denna tid in i
en stilorenhet, som först Thorvald-

Detta drag framträder t. ex. i den
farnesiske Hercules’ oerhördt utvecklade muskulatur
samt i sådana statyer som den borghesiske
fäktaren. En själfständig ideell typ har
emellertid den romerska skulpturen skapat, det är
Antinoustypen, bilden af kejsar Hadriani älskling
med det kvinnligt runda bröstet, det lockiga
håret och den mot jorden sänkta blicken. Med
denna typ har ett alldeles nytt drag kommit in
i den glada, harmoniska och naiva antika konsten,
det är melankolien, som för öfver till grundtanken1
i medeltidens kristna konst, offret.

På ett annat område inom skulpturen, hvilket först
nu framträder, har Rom därjämte inlagt alltigenom
själfständig förtjänst. Det är i den realistiska
porträttskulpturen. Dess togabärande bilder och
kejsarbyster äro originellt romerska.

Romersk kejsarslaty.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free