Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
skiss. Med ledning af deima utför han sedan med hjälp
af studier, tagna direkt efter det föremål han vill
afbilda, eller efter lefvande modell sin tafla.
Först kommer teckningen, han uppdrager med krita
kompositionens konturer; därefter följer själfva
målningen. Stundom händer det dock, att målarne,
mest af den moderna skolan, måla sin tafla direkt
utan vare sig skiss eller teckning.
For att få bilden att bli sann och ge sken
af verklighet har konstnären att iakttaga
linjeperspektivet, som ger föremålen den rätta
storleken alltefter deras antagna afstånd från
betraktaren, samt luftperspektivet, som uttrycker det
sätt, hvarpå deras färgton mattas alltefter afståndet.
Båda dessa saker verka, att taflan gör ett intryck af
djup, att föremålen framträda i olika plan. För att
få dem att synas fristående är iakttagandet af den
rätta fördelningen af skuggor och dagrar det viktiga.
Målaren kan antingen, som de äldre mästarne,
företrädesvis lägga an på kompositionen och
grupperingen eller, som de yngre, på färgverkan,
koloriten.
Då skulptören sökte det lugna, harmoniska, den ädla
linjeföringen, söker målaren åter det karakteristiska,
det pittoreska. Stillagarna föl-måleriet äro därför
långt mindre stränga än för skulpturen, och mycket,
som det senare ej kan behandla, faller väl inom det
förras sfer. Det kan till och med upptaga det fula,
allt eftersom det visar sig karak-terististiskt
eller komiskt.
Efter behandlingen af olika ämnen skiljer man
mellan idealiserande måleri, såsom hos de italienska
mästarne, eller realistiskt, såsom hos de holländska,
där det mer gällde att träffa en bestämd egendomlig
karakter än det sköna.
I det moderna måleriet har framträdt något, som
kallas impressionism. Impressionisterna vilja afbilda
föremålen, icke sådana de äro, utan sådana de i en
viss situation förefalla oss. De impressionistiska
målarne kunna ge sina taflor ett mycket illusoriskt
lif, men den teknik de använda gör, att man måste se
dem på långt håll.
Efter de olika ämnen målarne välja, skiljer man mellan
figur-, landskaps- och stillebensmålningar.
Af figurmålningar ha vi porträtt-, genre- och
historiemålningar samt djurmålningar.
Med stillebensmålningar förstår man framställning af
döda föremål, såsom af ett frukostbord, ett vinglas,
en bukett eller dylikt.
Ofta öfvergå de olika branscherna i hvarandra, såsom
porträttstycken i genrebilder o. d.
När till ett landskap komma figurer, kallar man dem
staftage-eller förgrundsfigurer. En undcrafdelning
under landskapsmålningen bildar arkitckturmålningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
