Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Nyare tiden.
Hvad medeltiden åstadkom inom denna konst
var emellertid i det stora hela endast
förberedelser. Först med renässansens inbrott når
måleriet äfven i Italien höjden af fulländning,
hvad så väl teknik som innehåll angår.
Kyrkorna och de monumentala palatsen prydas med
storartade fresker, och stafflibilder i olja framträda
i alltmer ökadt antal, af allt större värde.
Inom måleriet vände sig konstnärerna icke så mycket
till antiken, af hvilken de ju i detta fall icke hade
mycket att lära, utan de studerade direkt naturen,
hvilken ej längre nu som under medeltiden betraktades
som ond och fördärfvad, behärskad af demoniska makter.
Ämnena tagas väl från antingen den heliga historien
eller den antika mytologien, men behandlingen andas
ett troget naturstudium. En egen yttring häraf är att
renässansens mästare kläda figurerna på sina taflor,
från hvilken tid ämnena än må vara hämtade, i sin
egen tids dräkt. Vidare få figurerna en rik bakgrund
af landskap eller af praktfull renässansarkitektur.
Liksom redan under förra epoken göra sig tvenne
strömningar gällande, en mera realistisk, som har de
flesta anhängarne, en mera innerlig, idealistisk.
Realisterna finna vi under 1400-talet inom den
toscanska skolan, hvars hufvudort är Florens; dit
kunna äfven räknas venetianerna. Den idealistiska
riktningen företrädes af den umbriska skolans mästare.
Under 1400-talet sker, kan man säga, utvecklingens
grundläggning.
Vi märka bland de toscanska mästarne, hvilkas alster
präglas af storartad kraft, Filippino Lippi, som mera
lägger vikt på färgbehandlingen, samt Ghirlandajo
och Luca Signorelli, som i sina djärfva skildringar
af de yttersta tingen kan anses som en föregångare
till Michel Angelo.
Bland Norditaliens målare från denna tid må heller
ej glömmas den ännu med den äldre smaken beslägtade
Mantegna, hvars bilder fortfarande äro målade på
guldgrund.
I Venedig framträder redan under detta sekel den
smekande eleganta färgbehandling, som under det nästa
skulle ge skolan världsrykte.
Den umbriska skolan, hvars af djup religiös känsla och
innerligt from idealitet genomandade bilder verka i
hög grad tilltalande, räknar som sin främste mästare
Pietro Perugino, ännu mer berömd genom sin store
lärjunge Rafael än för sin egen skull.
Enhvar sin egen lärare.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
