Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 137
lönar sig ej, hur hon bevakas, vid första
tillfälle är hon genom ett fönster eller en
köks-dörrspringa försvunnen och sen är det
tvivelaktigt om hon ses mer — i alla händelser i
samma tillstånd som vid avvikandet. Och skulle
man lyckas hålla henne inne uppför hon allt
annat en estetiska pantomimer, fyller våningen
med klagoskrin och beter sig överhuvudtaget
som en vansinnig. Därtill sprider hon en otäck
lukt och avsöndrar oaptitliga vätskor. Det är
ju dessutom både synd och en grymhet.
Alltså: en hankatt. Men — och här är
erotiken igen — en kastrerad hanne. Annars
upprepas historien med honan, ehuru värre,
ty har hannen en gång vid kärleksperioden fått
blodad tand på friluftsliv blir han aldrig mer
en hemkatt och vanligtvis försvinner han för
alltid, i bästa fall endast visande sig då han
är halvt ihjälsvulten, skygg, rädd, ful,
ouppfostrad, vanställd efter otaliga slagsmål.
Tvångsinstängd sprider den en ännu-
outhärdligare odör än honan.
Vid vilken ålder bör man då ta kattungen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
