Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Den nervösa ensamhetskänslan gaf honom
emellertid upphetsningens energi. Han gick
vidare som om det gällt ett viktigt mål. Men
så stannade han. Ljusen hade blinkat törbi
honom som kupéfönster. Plötsligt var det
svart. Han hade nått ett illa beryktadt kvarter,
det var icke långt till fästningsvallarna. På
en gång kände han sig trött och önskade han
åtminstone haft en käpp. Spårvagn kunde han
icke förmå sig gå in i. — Det var ännu mer
ensamt att sitta bland människor. Den känslan
kunde han få riktigt stark i en fylld
teaterparkett.
Och på återvägen, då han gick
långsammare, grubblade han öfver detta.
— Alla människor äro lika ensamma,
tänkte han. I stort sedt lida de alla af hvad
jag kallar rumsskräck. Det är lifsskräcken.
Därför slå de sig ihop för att dela den,
förminska den, halfvera. Och det är naturligtvis
det enda riktiga. Den ena hjälper den andra
äfven när det ser ut att verka raka motsatsen.
De komma ifrån tankarna pä tomheten. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
