- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
11

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett lastparti svenska varor — däribland kanoner, kulor och krut — vilket
medfördes å skeppet.

Något egentligt resultat i politiskt hänseende vanns emellertid ej av
expeditionen, men händelsen är dock anmärkningsvärd såsom det första
tillfälle, då en jude erhållit ett offentligt svenskt förtroendeuppdrag samt ingått
större handelsavtal inom Sverige.

Fruktan för judarna.



Efter den westfaliska freden, då Sveriges landområde betydligt ökades,
dröjde det ej länge, förr än judar i spridda grupper inkommo i landet. I de
nya svenska provinserna runt Östersjön funnos talrika judar, och då
förbindelserna med grannländerna blevo livligare, bereddes även en hel del löst
folk tillfälle att invandra till Sverige, — däribland ett flertal judar.

Under 1600-talet hade den israelitiska invandringen nått ett sådant
omfång, att den började väcka bekymmer hos myndigheterna, och man sökte
även efter medel att stoppa denna trafik. Det var övervägande av religiösa
skäl, som myndigheterna ogillade judarnas invandring, och då man under
detta tidevarv sökte med all makt bevara statskyrkans privilegierade
ställning, riktades uppmärksamheten företrädesvis på israeliternas främmande
trosbekännelse. Sveriges deltagande i trettioåriga kriget dikterades ju till
en början av hänsynen till den lutherska lärans bevarande i Tyskland, och
det hat man riktade mot katolicismen grenade även ut sig mot andra
kyrkosamfund, — däribland det mosaiska. Även Axel Oxenstierna varnade för
israeliternas inflyttning, — när det blev tal om att tillåta en del ansedda
holländska judiska köpmän att bosätta sig i det nyanlagda Göteborg.
Rikskanslären erkände att vissa ekonomiska fördelar kunde ernås genom dessa rika
främlingars ankomst men avböjde dock saken av religiösa skäl samt med
tanke på den uppfattning, som då var allmänt rådande i Europa. Denna
avvisande hållning är synnerligen märklig med hänsyn till den frikostighet,
varmed man i vårt land för övrigt under detta tidevarv tillät utlänningar
att inflytta och i Sverige bygga slott, bruka jord, driva handel, bergsbruk,
industri och skeppsfart m. m.

Såsom ett ytterligare exempel på den försiktighet, som iakttogs ifråga
om judarna under detta tidsskede, kan nämnas, hurusom judiska köpmän,
vilka anlände till svenska hamnar och företrädesvis till våra
Östersjöprovinser, endast tillätos att kvarstanna under 14 dagar för att sälja sina varor.
Om motvind inträffade så att deras avresa hindrades, fingo de det oaktat ej
fortsätta att driva affärer under väntetiden i hamnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free