Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej,» sade Rousseau leende. Och
i det han halft med våld tog häftet
ifrån henne: »Det är kärleksbref.»
»Till min syster d’Épinay?»
»Nej,» Rousseau skrattade högt.
Hon satte honom i så godt humör
med sina söta, nyfikna ögon och sitt
ystra, graciösa själfsvåld. Han böjde
sig ned öfver henne och hviskade
hemlighetsfullt: »Nej — till en flicka,
som heter Julie.»
Madame d’Houdetot hade satt sig
på den yttersta kanten af skrifbordet,
så att sulan af hennes lilla spetsiga
stöflett nätt och jämt nådde golfvet.
Hon bläddrade i ett häfte af Abbé
Saint-Pierres- skrifter, som låg framme,
skakade på hufvudet, utan att slå upp
ögonen och sade misstroget och
nonchalant :
»Ni narrar mig.»
Rousseau brydde sig icke om att
öfvertyga henne. Han smålog och
strök liksom smekande med handen
öfver papperet, innan han låste ned
det i sin skrifbordslåda. Under hela
tiden betraktade han halft förstulet
sin gäst, som han känt allt sedan hon
var ung flicka, och som han plötsligen
tyckte sig aldrig ha sett förrän nu.
Madame d’Houdetot var berömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
