Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spela med operasångare, är det till
hennes ära jag nämner, att
medspelaren var en markis. Nu tycks det
emellertid, som hon inte ställer fullt
så stora fordringar, ty det är ju ingen
hemlighet, att brickorna börja flyttas
rätt lifligt mellan Eaubonne och —
Eremitaget!»
Madame d’Houdetot återfick
plötsligt hela sitt goda lynne. Hon
skrattade högt, i det hon slog ihop
solfjädern mot sin flata hand.
»Min Gud, Mademoiselle! Jag vet
väl, att filosofen går för att vara en
utomordentlig schackspelare, men på
Eaubonnes svårintagliga terräng segrar
han icke med aldrig så många brickor,
det kan jag svära på. Förresten tror
jag också det är honom likgiltigt.»
»A, Madame — ni är för
blygsam, alltför blygsam,» afbröt
Mademoiselle d’Ette. »Vi ha då också
ögon,» tilläde hon mjukt, förebrående.
»Ni har blott varit ungefär tre
veckor i Montmorencydalen, och under
denna tid har en viss berömd filosof
och naturdyrkare icke mindre än två
hela gånger lämnat sin håla för att
från terrassen vid Eaubonne se solen
gå ned.»
»Ni är väl underrättad, Mademoi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
