Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madame d’Houdetot stod och såg
efter honom utifrån terrassen. Det
var tämligen mörkt, månen var icke
uppe ännu, men genom den upplysta
matsalens öppna fönster bredde
ljusskenet sig i en bred strimma ut öfver
terrassen, trappan och ett stycke af
gräsplanen utanför. Rousseau kom fram
till henne med hatten i handen.
Hon stod lutad mot en hög, halft
förvittrad sandstensbalustrad —
tankfull, med armarna stödda mot
räckverket. Som skydd mot kvällsdimman
bar hon en liten pälsbrämad palatine
och omkring hufvudet en spetsschalett,
vårdslöst knuten under hakan —
snibben föll ned i pannan och skuggade
för ögonen. Hon nickade ned till
Jean-Jacques och tog emot blommorna,
som han — litet tvekande — räckte
upp till henne.
»Det är alltså för den skull ni
kommer så sent, Monsieur» — hon
hotade honom med fingret. »Jag står ju
här och blir rent melankolisk af bara
längtan.»
Rousseau svarade icke. Han visste
att han nu borde ha sagt henne något
galant och skämtsamt, men han kunde
rakt icke komma fram med det.
Grefvinnan såg litet förvånad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
