Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudet och det låg en manlig värdighet
öfver hans ansikte, som hon aldrig
förr sett eller förstått — »jag ångrar
icke, att jag har bekänt min kärlek.
Jag tviflar icke på, att en man af er
egen värld skulle förgås af fruktan
att ha gjort sig löjlig genom att tillstå
en så ytterligt hopplös känsla. Men
jag är icke som andra män» — han
såg upp med en stolt själfkänsla, som
i detta ögonblick föreföll henne
fullkomligt naturlig och berättigad. »Tro
mig, blott det, att ni nu vet, att jag
älskar er, Sophie — det har lättat
mig, lindrat mina kval. Ty nu, då
ni vet det — att jag älskar er — så
gränslöst, så innerligt, som jag tror
blott jag i hela världen kan älska, så
har ni dock också en annan känsla för
mig. Jag är er icke mera likgiltig.»
»Det är länge sedan ni var mig
likgiltig, min vän,» sade hon mildt,
innerligt.
Han tryckte hennes hand och
suckade.
»Tala icke mer med mig om detta,»
bad hon åter sakta. »Ni vet,»
till-lade hon ännu lägre, men med en för
henne ovanligt lidelsefull styrka: »Ni
vet, att mitt lif, att hvar tanke i min
stackars själ är Saint-Lamberts.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
