Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin förmått framkalla sol och
sommar i mitt inre. Hos dem har
mitt stackars hjärta värmt sig som
man värmer sig vid en brasa om
vintern — i brist på bättre!»
»Men jag,» mumlade hon, plågsamt
berörd, med en smula dåligt samvete
öfver att ha låtit honom gå för långt.
»Men jag — jag kan ju alls
ingenting göra för er, Monsieur.»
Han hade nu satt sig på det
nedersta trappsteget vid hennes fötter,
stödd mot armbågen och med ansiktet
vändt upp emot henne. Han smålog
och hans blick gled öfver henne —
ett uttryck så svärmiskt tillbedjande,
så lidelsefullt ömt, att hon ovillkorligt
sänkte sina ögon.
»Ni lefver, ni är till,» sade han
enkelt, med en stämma så låg, att hon
mera anade än hörde orden.
1 vestibulen sade hon honom
godnatt, medan kammartjänaren med
kandelabern i handen stod raklång uppåt
den öppna dörren till gästrummet och
väntade på att Monsieur skulle träda
in. Madame d’Houdetot, med ett ljus
i handen, steg själf långsamt uppför
de första stegen af den gamla, breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
