Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är mig, den man, som älskar dig,
du nu skall svara.»
Hans ögon voro så allvarliga, att
de skrämde henne. Hon förstod icke
riktigt hans resonnemang, hon var
uppfostrad inom finansadeln och hade en
viss svårighet att sätta sig in i den
riktiga gamla aristokratiens subtila
hedersbegrepp. Dessutom var hon ju
blott en kvinna.
»Rousseau är min vän liksom han
är din,» sade hon ändtligen. »Han
har aldrig talat med mig om annat
än vänskap.»
Hon såg redan ångerfull
bedjande, på honom. Det var emellertid
hans egen skull, att hon var tvungen
att ljuga! Hvarför skulle han taga
detta så högtidligt och oresonligt ?
Hufvudsaken var ju, att hon alltid
var honom trogen, hvarför kunde de
inte båda fortfarande få vara goda
vänner med Rousseau, som var så
originell, så snillrik, och som hon
höll så mycket af!
Men Saint-Lambert trodde henne.
Han tryckte ömt hennes hufvua —
som nu icke längre bar spår af någon
som helst civiliserad koaffyr — intill
sig och kysste varmt hennes mun och
ögon. Hon suckade — lättad, lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
