Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sin värja upp peignoiren, som fallit
på golfvet.
Han sade leende:
»Hvad föll dig väl in, Reinette(
Så snart jag kommer in i rummet,
sveper du in dig som en alltför
de-kolletterad borgarhustru!»
»Gjorde jag det?... A, jag vet
inte... Jag tyckte blott, att jag inte
kunde visa mig på det viset för dig,
när han var tillstädes.»
Saint-Lambert höjde hufvudet och
såg ett ögonblick hastigt, skarpt på
henne. Men han förstod dock icke,
att dessa ord, som hon sade så
uppriktigt och oskyldigt, i verkligheten
voro ett alldeles afgörande svar på
hans fråga nyss — att de betydde,
att Rousseau älskade henne och att
hon visste det.
»Nå, hur mår den ’ömme vännen’
Grimm?» började hon med sin
vanliga lätta och sorglösa ton, i det hon
framför spegeln, så godt hon kunde,
begynte att reda ut sitt långa hår.
»Jag är förtjust öfver, att jag fått ett
nytt bevis på, att han icke kan tåla
mig.»
»Dumheter, Sophie! Han tillber
dig.»
Hon vände sig om och drog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
